Taxichauffören Mona Ledin talar om en 53 år lång relation till domkyrkoklockan. I det sammanhanget berättar hon att hon arbetade på Fritz Olssons urmakeri 1958. Varje måndag morgon klockan 06.00 gick två urmakare till domkyrkan för att dra upp det gamla urverket.
- Jag tyckte det var så spännande att jag bad att få följa med dem en gång. Och det fick jag, berättar Mona Ledin.
Upp i tornet
Nästkommande måndag gick trion till domkyrkan och började gå upp i tornet. Att ta sig dit via trätrapporna tog cirka 15 minuter. Väl framme tog en av urmakare bort en del av urtavlan. Sedan började urmakarna att veva upp det tunga lodet. Det arbetet tog omkring en halvtimme.
- Det gick åt mycket vatten för de två svettades oerhört mycket, minns Mona Ledin.
När urmakarna hade vevat färdig stod de och tittade ut över stan. Sedan var det dags att ta sig tillbaka till arbetet på Fritz Olsson.
Livslång kärlek
Mona Ledin säger att besöket i kyrktornet gav henne en livslång kärlek till domkyrkoklockan.
- Det har varit jobbigt att se klockan stå still men nu är jag både nöjd och glad.
Det urverk som Ledin såg som flicka används inte längre men det finns kvar i kyrktornet. Det urverk som finns nu är en elektromekaniskt urverk från 1970-talet.
Håller i flera år till
Det är urmakare Karl-Johan Björkman som reparerat klockan. Han berättar att han började med att renovera de två elmotorer som driver klockan. Därefter fixade han till kugghjulen.
- Det är en fin gammal klocka som kommer att hålla i flera år innan det krävs en ny renovering.