Hennes mor dog 1945 i samband med en förlossning. Farmor och farfar tog hand om henne och systern. 8 maj 1945 tog kriget slut.
Familjen blev kvar i Östberlin efter kriget och fick hjälpa till med återuppbyggandet av Berlin. Eweline drog en kärra efter sig och samlade på skrot och vad helst som kunde komma till användning. Hon satt och knackade loss gamla cementfogar i stenar från ruinerna så att de gick att använda på nytt. Berlinblockaden började 25 juni 1948 då Ryssland ville stänga alla förbindelser med Västeuropa. Men västmakterna bildade en stat i staden Berlin som blev Västberlin. Alla förnödenheter flögs in till Västberlin av stora transportflygplan. USA, Storbritannien och Västtyskland svarade för flygplanen som var tredje minut dundrade över dem och bildade en skyttel mellan Västberlin och Västtyskland. På olika ställen fanns utlämningsställen för västberlinarna. Där kom bland annat Corned biff som hon blev trött på att äta. Blockaden varade i drygt ett år.
1949 började hon i skolan i Östberlin där de fick stå upp och göra honnör innan skolarbetet började. Eweline tycker att kvinnorna i dåvarande Berlin skulle ha en eloge för sitt arbete med uppbyggnaden av Berlin. Männen hade ju i stort försvunnit under striderna så kvinnorna fick ta vid. Kvinnorna kallades för Trümmerfrauen (ruinkvinnor).
1957 organiserades säkerhetstjänsten Stasi som kom att tyrannisera befolkningen. Man kunde inte lita på någon. Pappan försökte få möjlighet att lämna Östtyskland. Det gällde att hålla tyst om sina planer att fly till väst men efter 18 år och med hjälp av syster Inez lyckades de komma till Västberlin. Där kom de i kontakt med olika organisationer för barnhjälp.
Rune Blom hade hand om en organisation som tog barn till Sverige. Eweline kom till Luleå och blev kvar där i tre månader. En sexårig pojke, Bosse, kom till henne med en bok och sa: ”läs!” och Eweline lärde sig svenska ganska snabbt med Bosses hjälp. Så språket är nyckeln, tycker Eweline. Hon har haft kontakt med Bosse efteråt.
Hon skickades tillbaka till Berlin där hon jobbade på Siemens. Efter två år stängdes gränsen och då flydde hon till Sverige. Hon var 20 år. 1963 träffade hon Rolf Wikström i Örarna utanför Luleå och de gifte sig 1966. De tog emot gäster från Berlin i olika omgångar. Rolf lärde sig tyska och reser också till Berlin ibland.
Hon älskar sin gamla hemstad Berlin och har återvänt flera gånger. Hon har bott i Örarna, en by utanför Luleå. 1974 fick de sonen Mattias.
Nu har Rolf gått bort och Eweline bor i ett trivselboende på Berghem i Luleå. Tack Eweline för din berättelse.