I maj åkte SPF Seniorerna Bergnäset på en dagsresa till natur- och kulturreservatet Gallejaure. En nostalgitripp i ordets mest konkreta betydelse.
I byn Gallejaure i Arvidsjaurs kommun - nära gränsen till Västerbotten - finns såväl ängsmarker och skog med unika växter som ett stort antal gamla byggnader bevarade.
Anders Larsagården från 1860-talet är helt intakt med mangårdsbyggnad, rundloge, bagarstuga, ladugård, smedja och förvaringsbodar – totalt 16 bygnader, som alla står på sin ursprungliga plats. Gården har brukats i mer än 100 år, men är nu en del av den stiftelse som fått namn efter de tre systrarna Karlsson som var den sista generationen bofasta på gården.
Husen med alla inventarier står som när de bodde där. Pelargoner och blomsterlönn från deras tid prunkar i fönstren och i trädgården spirar diverse örter.
Resvägen mot inlandet kantades av den skiraste vårgrönska och inte ens en regnskur, en del snöflingor och kyliga vindar kunde förta resenärernas förväntan. Förmiddagsfikat fick intas i bussen under glatt småprat och chauffören Ove tog deltagarna smidigt den sista smala milen till Gallejaure.
I en ny byggnad med reception och restaurang, invigd 2010, blev det en första glimt av gamla bruksföremål, som dekorerade en vägg. Här serverades en härlig lunch. Efter kaffe och kaka var det dags att besöka de gamla bondehemmen. Suveräne guiden Christer Lövgren, själv född i och numera bosatt i Gallejaure, berättade om byns historia, om hur nybyggarna funnit ett perfekt läge, med sjön som gav mat och den branta södersluttningen där solen tidigt värme marken och gav bra förutsättning för odling.
Många av resenärerna upplevde en känsla av déjà vu i de gamla bondeköken. Porslinet som liknade mormors, de breda golvtiljorna, finurliga anordningar för förvaring, torkning av kläder, separatorn ... Den gamla IP Nyströmorgeln, som kunde användas som självspelande med hjälp av en hålskiva och en vev, demonstrerades av guiden. Under rundvandringen gick tankarna till allt slit och all strävan som skapat den här unika miljön under cirka 100 år.
Genom bussfönstret på hemresan tittade sällskapet en extra gång på de stora vindsnurrorna, som likt gigantiska skulpturer sticker upp ur landskapet. När utbyggnaden av vattenkraften i Skellefteåälven skedde på 1960-talet höjdes sjön 13 meter och därmed minskade odlingsarealen. Gallejaures framväxt tog slut. Vindkraften blir en fortsättning på vår framtida elförsörjnng.
Man skriver i broschyren om kultur- och naturreservatet Gallejaure: "En känsla av att besöka en frusen verklighet av tidigare seklers bondebygd."
Ja, den känslan delade nog alla 48 besökare som lämnade Gallejaure. De var mycket nöjda med besöket, som var både intressant och tankeväckande.