Språket, intelligensen, känslor, förmågan att välja - det finns många egenskaper som pekas ut som tyngst vägande när det ska fastställas vad som skiljer människan från djuren. Det kan väl diskuteras i vad mån nämnda egenskaper kan betraktas som strikt mänskliga och det är förvisso skillnad på både själsliv och förnuft mellan en manet och en delfin. Men oavsett var man står i den eviga debatten så är de flesta överens om att synen på mänskligt och djuriskt ständigt förändras. Det fanns en tid då det ansågs självklart att skillnaden var den att det medan drifter styr djuren är det förnuftet som kontrollerar oss tvåbenta. En uppfattning som alla som bevittnat faran av att försöka skilja en man från hans öl sedan länge slutat tro på. En annan definition som ibland dyker upp är att människan är ensam om att leka bland alla skapelsens varelser. Summerar vi skapelsens krona så finns det fog att misstänka att även Gud var på lekhumör den dag han skapade Adam och Eva. Men det skedde ju en lördag så han kanske bara var full, vad vet jag. Men även djur leker, det har jag sett många exempel på. Nä, det är inte lek, invänder vän av ordning, det är bara träning inför vuxenlivet - kattungens jakt efter papperstussen är det klassiska exemplet. Visst, men i så fall gäller samma sak för de små människobarnen, deras lek är också en enda lång övning i att bli vuxen. Och det är inte enbart barn som leker, varken i vår värld eller djurens. Alla har väl busat med en leklysten vuxen hund men visste ni att kråkor är lekfulla. För att inte tala om svalor och sädesärlor. Jag ser vuxna kråkor leka i uppvindarna från niporna vid mitt fritidshus. De kan hålla på i timmar och de seglar runt, störtdyker, stiger igen och virvlar i cirklar runt varandra utan synbar orsak eller nytta. Om man nu inte får för sig att de har roligt och att det räcker med det. Det är jag övertygad om efter att ha bevittnat denna show flera gånger. Svalor och sädesärlor älskar också att par- och gruppvis jaga runt i lek, inte i jakt på mygg utan utan något uppenbart skäl. Svalorna är roligast att titta på, de är ju fantastiska flygare även i vanliga fall men nu är det uppvisning i den högre skolan. Ibland går det väl fort, jag såg en svala flyga rakt in i uthustaket i sin iver att undkomma en jagande lekkamrat. Han studsade flera meter, stackarn. Den svalan saknade nog simultanförmåga, djur gör det tror jag. Det blev för mycket att hålla reda på eget flygande och kompisens påhitt på en och samma gång. Simultanförmåga är något vi människor har; ni vet det där som gör att vi kan se på TV och äta chips samtidigt. Eller äta smörgås och läsa tidningen, som i mitt fall. En bra trummis lär vara det ultimata exemplet på god simultanförmåga. Det är en egenskap som främst tillskrivs kvinnor, utan något som helst stöd i vetenskapen. Tvärtom visar undersökningar på noll skillnad mellan könen. Men ibland vill jag tro på myten om kvinnors överlägsna simultanförmåga, särskilt när jag bevittnar en nytt och vanligt fenomen på stadens gator och trottoarer - kvinnor som cyklar samtidigt som de sms:ar med mobilen. Men då kan jag kontra med män som kör bil, äter falukorv och dricker mjölk på en och samma gång. Att inte evolutionen snabbt och skoningslöst rensat ut alla som ägnar sig åt dessa aktiviteter är en gåta. Men vi fixar det och det är kanske det som skiljer oss från djuren.
