Vi blev lata en kväll och gick ned på kvarterskrogen i stället för att laga middag. Tar man kvällens rätt kostar den under 100-lappen. Men så billigt kom vi inte undan, det blev oxfilé för min köttälskande kära medan jag, ingen mindre köttfantast, frossade på en biff Rydberg. Utsökt men betydligt dyrare. Varför var då kvällens rätt fel för oss? Tja, spagetti bolognese var inte riktigt vad vi förväntat oss även om det är helt okej. Om man gillar att beställa från barnmatsedeln vill säga. Vi svenskar är svaga för mat från andra kulturer. Vi blir snabbt entusiastiska över fjärran länders kök och då inte minst det italienska. Svenskar formligen dyrkar italiensk mat. Lite märkligt, att italienare föredrar att äta italienskt är mer begripligt. Precis som fransmän helst äter franskt och turkar turkiskt. Vi svenskar är tämligen ensamma om att föredra utländsk mat. En italienare skulle aldrig komma på tanken att äta mat från utlandet. De är mycket stolta över sitt kök. Och deras envishet att hålla fast vid sin egen matkultur får vår fulla beundran. Vilket också är svårt att begripa, särskilt som de svenskar som hårdnackat vägrar pröva något annat än hederlig husmanskost inte står lika högt i kurs. De stackarna får trösta sig med att de har min respekt. Men hur kan det som är beundransvärt och pittoreskt i Italien förvandlas till inskränkt provinsialism i Sverige? Det kan ju vara så att italienarnas kärlek till det egna köket enbart är ren chauvinism som kanske tangerar något ännu styggare. Kanske älskar de sin egen mat främst av nationella skäl. Ingen aning, jag har aldrig varit i Italien men en dag ska jag åka dit och bilda mig en egen uppfattning. Jag hoppas att det stämmer att italiensk mat är bäst i Italien. För ärligt talat, pasta och pizza tillhör det mest överskattade som finns. Det är enkelt att tillaga men lämnar inte efter sig någon känsla av moralisk överlägsenhet och självbelåtenhet. Man är snarare däst och känner lite självförakt. Som när man äter för mycket tårta. Det bjuds på tårta på jobbet titt som tätt och orsakerna varierar. För det mesta tar jag en bit. Trots att jag inte är särskilt förtjust i tårta, de flesta är goda men är inte så utsökta att jag skulle köpa en själv. Dessutom har tårta en negativ inverkan på min profil i motljus. Men när det bjuds så äter jag - det är ju gratis. Känner ni inte till Sveriges nationalsport? Ja, inte är det fotboll och inte är det ishockey - det är inte ens skattefusk eller hembränning. Det är gratis. Det finns många historier om märkliga mänskliga beteenden runt detta. De innehåller liknelser med hyenor, vargflockar och myrinvasioner medan bilder av goternas skövling av Rom och vikingarnas plundring av Lindisfarne dyker upp på näthinnan. Eller en happy hour på fjällhotellet. Det finns något oemotståndligt med gratis som har sitt ursprung i krafter från vår dunkla gryning. Jag har sett män som hatar fisk riskera livet i trafiken på en motorväg för att sno laxar ur en kraschad fisktransport. Jag har bevittnat vuxna kvinnor utväxla slag över en bjudskål med godis, avsedd för barn. Segrarna erfar förmodligen en känsla av primitiv triumf blandad med lätt förundran över det egna jaget. Mitt resonemang är snårigt men slutsatsen är enkel: höjden av lycka är att bli bjuden på pizza. I alla fall om man är svensk.
