Barbro Pettersson föddes i Jokkmokk och hette Holm som flicka. Hennes far arbetade på Televerket. I början av 1940-talet flyttade hon till Boden, till Televerket som telefonist.
I Boden kom hon i kontakt med scoutrörelsen, där hon engagerade sig som ledare.
Televerket som var Kungligt på den tiden, hade en fast befordringsgång där man började som extra ordinarie Lokaltelefonist och sedan blev ordinarie. Därefter kunde man bli extra ordinarie Landstelefonist och sedan ordinarie.
Finast var Rikstelefonisten, som kunde koppla samtal över hela landet men även utomlands. Boden var ett centrum för teletrafiken i Norrbotten. Det fanns ilsamtal, men också blixtsamtal och militärsamtal som kunde bryta all annan trafik.
Efter några år flyttade Barbro till Luleå, avancerade i Televerket, och blev med tiden ordinarie Rikstelefonist. Hon hyrde ett rum som hon var mycket nöjd med hos fru Asta Sjögren.
På den tiden skickades telegram med gratulation till födelsedagar och framför allt bröllop. De skulle skrivas ut på lyxblankett och bäras ut omedelbart. Flest telegram sändes vid pingst då många gifte sig. Extra telefonister kallades in. Mest eftertraktade var de som kunde skriva maskin och kunde främmande språk. Barbro hade dessa kvalifikationer.
I Luleå träffade hon Bertil Pettersson. De gifte sig 1956 och flyttade in i bröderna Petterssons nybyggda hus på Ytterviksvägen. År 1961 föddes sonen Jan och med tiden kom tre barnbarn.
Barbro var en engagerad och omtyckt scoutledare som även var lägerledare. Hon var en rolig person, hennes scoutnamn var ”Burken”.
Under senare år deltog hon i Fredrika Bremerförbundet, Luleå Fruntimmersförening och Rebeccalogen. I Fruntimmersföreningen som bildats 1857, var hon sekreterare i tio år, och skrev protokollen med vacker handstil. På gamla dagar bodde hon i Björnlundska Stiftelsen, där hon var engagerad i husets verksamhet så länge krafterna stod bi.
Sin sista tid tillbringade hon på Örnens äldreboende där hon fick en god och kärleksfull omvårdnad. Hon somnade in lugnt och stilla. In i det sista hade hon kvar sin humor.
I min barndom var Barbro min scoutledare. I alla år min vän.