Bo Wedman, Rundvik, har avlidit i en ålder av 92 år. Närmast anhöriga är döttrarna Gun-Britt och Monica med familjer.
Pappa var född och uppvuxen i Rundvik. Hans pappa var Otto Wedman och mamma Eugenia, född Strandberg. Mamman gick dock bort då pappa bara var tre år. Otto gifte om sig med Sara, född Mattsson, som blev vår farmor och den mamma han växte upp med.
Pappa hade fem syskon, varav två dog i tidig ålder. När pappa var i 14-årsåldern började han arbeta på Nordmalings Ångsågs AB, sedermera Masonite AB. Som elektriker och förman blev han arbetsplatsen trogen ända fram till pensionen. Han trivdes och många har vittnat om att han var en mycket omtyckt arbetskamrat. Han var också många år med i brandkåren.
När han gjorde lumpen på A8 i Boden träffade han sin stora kärlek, vår älskade mamma Hilda, född Johansson, från Lopasjärvi. Han berättade många gånger de sista åren om lyckan när mamma plötsligt en dag stod i Nordmaling med sina packade väskor. Från den dagen var de oskiljaktiga. 1950 gifte de sig. 1953 föddes Gun-Britt och 1956 Monica. Paret bosatte sig i Rundvik, i pappas barndomshem. Till en början bodde farfar och farmor på övervåningen, men när pappa övertog gården flyttade farmor och farfar till pensionärshemmet, där pappa och mamma hade stor omsorg om dem under resten av deras levnad.
På fritiden tog han sig an det mesta, ingenting var omöjligt och han gick sällan bet. Han var inte bara elektriker - han svetsade, mekade, gjorde tekniska konstruktioner som många gånger var långt före sin tid, både hemma och i arbetet, snickrade - allt från avancerade bokhyllor och andra möbler, klätterställningar åt barnbarnen till bygget av stugan i Kittjavan. Han var en riktig lekfarbror, inte bara för oss barn, utan alla som kom och hälsade på. Dörren stod alltid öppen och välkomnande när släkt och vänner kom på besök. Då trivdes han som bäst. Ett känt uttryck i Rundvik när någon behövde hjälp, oavsett med vad, var "gå till n'Bo Wedman - det fixar han" och han ställde alltid upp.
1992 gick mamma bort i cancer. Det var ett hårt slag för pappa och oss alla.
Pappa var enormt positiv och givmild och såg alltid det goda hos människor. Vi hörde honom aldrig säga ett ont ord om någon. Pappa hade en härlig humor och alltid glimten i ögat. Han såg aldrig problem utan sökte direkt efter lösningar. Hans positiva livssyn smittade av sig och han gjorde avtryck i många människors liv. Många är de som under åren haft fina saker att säga om vår pappa.
För närmare 15 år sedan drabbades pappa av Alzheimers sjukdom. Trots detta behöll han denna livssyn, personlighet och glimten i ögonen. Han hade en enorm styrka. Sjukdomen tog mycket på hans minne, men i övrigt var han samma person som alltid. Glittret i hans ögon fanns alltid kvar.
Han var en mycket älskad pappa, morfar, svärfar och gammelmorfar. Han fanns alltid där när vi behövde honom och gjorde verkligen allt för oss. Världen är en fattigare plats utan honom. Men vi önskar honom vila i frid.
Döttrarna Gun-Britt och Monica