Lars Börje Harnesk föddes 1919 i Boden men familjen flyttade tidigt till Notviken där de blev kvar. Han blev storebror 1936, till vår mamma Britt Harnesk (gift Karlsson) som lämnade oss 2011.
Hela sitt yrkesverksamma liv gav han till SJ:s verkstad som vagnreparatör. Förutom att vara en stabil arbetsplats gav anställningen bra möjligheter till resande. Verkstadens idrottsförening innebar också mycket kamratskap och möjligheter att se sig om. Även semestrarna innefattade en hel del resor, ofta till Norge men även till Ryssland och Polen bland andra.
På fritiden var han en aktiv och mångsidig idrottsman och en av initiativtagarna till bildandet av Notvikens IF. Ulf Johansson skriver i boken "I Vårat Notviken" att han kunde ha blivit "hur stor som helst" i bandy och fotboll, men han var inte intresserad av detta. En riktig "enstöring/tråkmåns", som kunde göra det mesta med bollen. I en invigningsmatch i Töre gjorde han 12 mål och ett självmål.
"Vi ville inte vinna med 19-0, tyckte Börje.” Fotboll, bandy och längdskidåkning var de sporter hann brann för mest, på senare år blev det mycket cykling.
Annars rymde fritiden naturupplevelser. Det hände ofta att han gav sig av för att återvända någon dag senare med ryggsäcken fylld av hjortron, blåbär eller lingon. Det var också mycket jakt och fiske. Han höll fågelhund en tid och jagade främst skogs- och sjöfågel. Han hade egen motorbåt under många år, fiskade och lade nät i älven. En del längre båtturer blev det också, en gång hela vägen till Stockholm!
Börje var också en riktigt driven tecknare och ritade porträtt och naturmotiv med stor detaljrikedom, på kuvert, pappbitar och allt vad som fanns till hands. Till mig (Ingela) gav han papper och pennor varje jul, en utmärkt julklapp som jag alltid såg fram emot.
Efter att föräldrarna gått bort bodde Börje kvar i föräldrahemmet fram till sin död. Ett stort tack till Notvikens hemtjänst!
Börje var nog både envis och lite av en enstöring men trivdes med det.
För oss har han ju alltid funnits, morbror Börje.
Ingela Näslund, Torben Karlsson och Ambjörn Harnesk