Börje Erland Stålnacke, Luleå, har avlidit i en ålder av 92 år.
Torsdagen den 9 augusti somnade en älskad make och pappa lugnt och stilla in på Örnens äldreboende i Luleå omgiven av sina närmaste. Han blev 92 år.
Pappa föddes i Jarhois som nionde barnet i en syskonskara av tolv. Ingen finns längre kvar i livet Pappa fick tidigt arbeta och hjälpa till i skogen liksom hans pappa och flera av bröderna. Hans pappa drev även en mindre taxirörelse medan mamman tog hand om hushållet. Barnen fick ofta ta hand om varandra och pappa fick tidigt lära sig om jakt och fiske. Efter militärtjänst i Boden tog han värvning och blev stamanställd vid I 19.
Efter en tid bestämde sig pappa för att han ville studera och det kunde han göra genom dåtidens Hermodskurser. Hans engagemang ledde till att han fick arbete inom Tullverket där han var kvar fram till sin pension. I mitten av 50-talet träffade han sin kära Stina och de kom att bli ett par livet ut. Tillsammans fostrade de oss två barn. Under många år deltog pappa i den årliga orienteringstävlingen O-ringen som hölls på olika platser i landet under en vecka. Stina följde alltid med fast hon inte själv orienterade. Under vintern var det skidåkning, ibland med bastu uppe vid Ormberget i Luleå. Alla resor innebar att de träffade många vänner med samma intressen genom åren.
På 60-talet köpte pappa en stuga, ett så kallat barnrikehus, utanför Arvidsjaur. Under många år styrde han familjens Ford Anglia till Serrejaur på dåliga vägar för att vara ute i naturen, bränna gräset runt huset och göra upp en liten eld till att grilla maten. Pappa tyckte också om att fiska genom att lägga ut nät och mjärde i stugan under sommaren och senhösten utanför Luleå. Här fångade han börting. Under sommar och höst tog pappa tillsammans med mamma bilen runt om skogarna i Luleå, för att plocka både åkerbär, hjortron, lingon och blåbär. De plockade många liter, ibland så mycket så att de kunde sälja och dryga ut hushållskassan.
Naturen var viktig för pappa och han var alltid igång. Inte minst när han tränade orientering för Pello IF eller pingis med sina arbetskamrater. Han gillade schack och spelade i mästarklassen för Svartöstadens schackklubb.
Pappa var godhjärtad och ställde alltid upp för oss barn med passning av barnbarnen och hjälp med renovering av våra hus.
Han hade förmågan att minnas många händelser från sin uppväxt och det var spännande att lyssna till alla hyss han och bröderna hittat på under sin uppväxt.
När han var 75 år drabbades pappa av en stroke som innebar att han blev fråntagen sitt körkort. Det var något som han tyckte var ett orättvist beslut, att förlora körkortet var mentalt svårt. Hörseln försämrades och tillsammans med ostadig gång och några fall i hemmet blev det till slut svårt för mamma att klara av att sköta honom hemma.
Tidigt sommaren 2017 flyttade pappa och mamma in på ett äldreboende, Örnen i Luleå, där de båda har fått en bra omvårdnad. De behöll sin kärlek till varandra och de strök varandra ömt på kinden och höll varandras händer. De uppskattade när de fick besök av barn och barnbarn. Den sista tiden i livet blev pappa sängliggande några dagar innan han somnade in vid midnatt med mamma och min syster Yvonne vid hans sida.
Familjen genom sonen Stefan Stålnacke, Umeå