Erik Enstedt, en i Björkforsbygden engagerad och allmänt känd personlighet, har avlidit.
Erik var den tredje i en syskonskara på fem, född i Björkfors några månader före andra världskrigets utbrott. Hans föräldrar, Hulda och Valfrid Enstedt, drev ett litet jordbruk som, jämte Valfrids anställning vid Karlsborgs sågverks-och pappersbruk, försörjde familjen.
Erik började sitt yrkesverksamma liv direkt efter avslutad folkskola som smedlärling på Geviken i Karlsborg. På ASSI arbetade han sedan fram till sin pensionsavgång, då som erkänt yrkesskicklig reparatör på bruket.
Med hustrun Karin, född Mörsare, fick han två barn, Carina och Tommy.
Som pensionär engagerade han sig på olika sätt i hembygdens föreningsliv. I föreningen Björkforsortens Framtid åtog han sig uppgiften som arbetsledare för Arbetsförmedlingens räkning. Tillsammans med dem som anvisats arbete av Arbetsförmedlingen genomförde han ett stort antal projekt som varit och fortfarande är till stor nytta och glädje för bygden. Särskilt skall nämnas flyttningen och uppförandet av Kvarngården. En fint timrad byggnad som ursprungligen var uppförd på Seskarö. Tillsammans med ett antal kompletterande byggnader har det blivit ett fint museum, som visar bygdens historia i jord-och skogsbruk. På Kvarngården bedrivs nu sommartid en mycket uppskattad kaféverksamhet.
Erik var också mycket intresserad av folkmusik. Själv spelade han gärna dragspel även om han blygsamt förminskade sin betydelse därvidlag. Under en följd av år var han drivande när det gällde den dragspels-och folkmusikdag som arrangerades på Kvarngårdsområdet under en lördag varje sommar. Ett arrangemang som uppskattades vida omkring, både av musikanter och publik.
När kyrkan i Björkfors skulle förses med jordvärme gjorde Erik och ”hans gubbar” en betydande insats för att genomföra projektet.
Ett annat stort intresse hade han i olika former av jakt. I många år hade han uppdraget som kassör i Espinära VVO, något som han alltid utförde utan anmärkning. Så länge krafterna räckte bidrog han på ett förtjänstfullt sätt till att hålla ner rävstammen. Under älgjakten hade han också många år uppdraget som jaktledare i föreningen, ett uppdrag som utfördes med hans egen speciella auktoritet. Särskilt noga var det att den som togs ut till styckning och delning av bytet infann sig punktligt. Kunde den som blivit uttagen inte medverka skulle han eller hon själv ordna ersättare. Noga var det också med hygienen vid detta arbete. Det var ju mat som vi hanterade! Så tvätta händerna, på med förkläden och handskar! Behöver det sägas att ingen opponerade sig!
Den så kallade Erikbron, en spång över Sangisälven vid Hällforsen, är ett fint minnesmärke över Erik. Den har ökat tillgängligheten till området mellan Sangisälven och sockengränsen mot Haparanda både för vandrare och jägare.
Det sägs ju att så länge folk minns och pratar om en, så lever man. Trots ett ibland lite kärvt uttryck, eller kanske just därför, har Erik lämnat spår och märken som gör att vi länge kommer att minnas honom med glädje.
Börje Nilsson för föreningarna Björkforsortens framtid, Stiftelsen Björkforsortens kyrka och Espinära VVO