Förre vägdirektören i Norrbottens län, G. Börje Åström har avlidit i en ålder av 85 år.
Han föddes i Kalix, son till John och Margaretha Åström och kom att bli näst yngst av fem syskon.
I tidig ålder flyttade han med familjen till Övertorneå. Under uppväxten där, nära gränsen till Finland, utspelades det andra världskriget alldeles intill med många upplevelser att bära med sig och delge senare under livet.
Idrott och studier var några av hans starka sidor tidigt, friidrott och längdåkning var det han främst utövade.
För att fortsätta sina studier fick han läsa i Haparanda där han sedan tog studenten. Efter det följde värnplikten i Luleå som troppbefäl på LV 7.
Då han hade möjligheten i och med sina goda studieresultat, flyttade han till Göteborg för att på Chalmers tekniska högskola läsa till civilingenjör i väg- och vattenbyggnad.
Under studietiden förlovade han sig med sin ungdomskärlek Ulla, även hon bördig från Kalix men nu verksam på Västkusten som lärarinna på Särö. De gifte sig i Kalix 1956. Tillsammans fick de Maria 1959 (död 1970) och Sven 1968.
1957 tog han examen från Chalmers och påbörjade sitt första arbete som ingenjör i byggnad på Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (sedermera Vägverket) i Luleå. Valet av arbetsgivare kom nog naturligt då han med avbrott för studier arbetat som praktikant där varje sommar sedan 1947.
1962 flyttade familjen till Sundsvall för att han utlånats för att vara chefskontrollant vid byggandet av Sveriges då blivande största bro, Alnöbron. Efter färdigställandet av den 1964 följde en period i Härnösand som förste vägingenjör på vägförvaltningen i Västernorrland.
1966 blev han så utnämnd till Sveriges yngste vägdirektör i Norrbotten, ett förordnande han kom att ha fram till sin pensionering 1989.
Det arbetet kom att vara nära kopplat till länets utveckling och han var även väldigt engagerad i drivandet av den. Det kom att innebära många strider i och utanför rampljuset, något han inte undvek utan det var en viktig del att få delta i.
Den första tiden som vägdirektör innebar främst utvecklingen av det befintliga vägnätet till en högre standard i takt med samhällsutvecklingen. Många beredskapsarbeten var en stor del i detta, men även striden för Norrbottens del av statens ordinarie anslag.
Hans många medarbetare, uppskattade och kompetenta, var viktiga för honom för att nå resultat. Uppgiften att sköta var inte bara om- och nybyggnation utan viktigt var även vägunderhåll och väghållning, områden där han ofta fick återkoppling om läget i verkligheten.
Han gick Försvarshögskolan i Stockholm då ett nära och bra samarbete med försvaret var en viktig del i hans arbete.
Han var drivande i etableringen av Sveriges nordliga vägförbindelser med Norge och Finland, med vilka han hade fina samarbeten. Väg 95 (Graddisvägen) och väg 98 (mellan Kiruna och Narvik) kom att bli stora framgångar, så även vägarna med broar till Finland över Torne älv.
Exempel på uppskattning han fick för sitt arbete var att han av kungen tilldelades Nordstjärneorden och av Finland tilldelades Finlands Lejons order.
Intresset för idrott var hela tiden stort, framförallt för längdskidåkning. Där var han en period ordförande för Norrbottens skidförbund och ledamot av Internationella skidförbundet FIS breddkommitté.
Efter pensionen ägnade han sig åt hemmet på Bergnäset, åt familjen och sina fritidsintressen. Segling och båtliv kom på senare tid att bli stora intressen och i det ingick också ett regelbundet och trevligt umgänge med goda vänner.
Han såg till att hänga med vad som händer och att alltid vara uppdaterad om händelserna i världen omkring, och Norrbottens och Trafikverkets utveckling och utmaningar.
Hustrun Ulla pensionerades 1995, tillsammans fick de en fin tid och hon avled 2010 efter en tids sjukdom.
På ålderns höst ställde hälsan till det för honom men han försökte alltid hitta vägar framåt och han var aktiv och rörlig ända till den sista tiden.
Sonen Sven Åström