Haparandaprofilen Harald Dahlgren avled hastigt den 15 november 2017. Han sörjs närmast av makan Berit och barnen Stephan och Gunilla med familjer.
På sin dagliga motionspromenad segnade Harald ned och upptäcktes av ett par omtänksamma medmänniskor. Trots upplivningsförsök på plats och på hälsocentralen stod hans liv inte att rädda. Harald blev 84 år och var i till synes mycket god kondition. Dödsfallet var mycket oväntat.
Harald föddes och växte upp i småländska Orreforstrakten. Intresse för vildmark - inspirerat av hans litterära intresse, bland annt Jack London - fick honom att vid 16 års ålder flytta långt norrut till en skogskoja i närheten av Moskosel. Där arbetade Harald i skogen under ett år.
Skogen blev ett livslångt intresse och Harald examinerades som skogsinspektor från Skogsskolan i Älvsbyn 1958. Där mötte han även sitt livs kärlek och fru Berit. Han påbörjade en tjänst som inspektor på Domänverket i Pajala i slutet av 1958 och flyttade 1965 till Haparanda, där han anträdde en inspektorstjänst vid Skogsägarföreningen. Mellan 1977 och 1990 var han inspektor vid Vattenfall i Luleå för att därefter åter ta sig an Skogsägarföreningen i Haparanda.
Likt de flesta som vuxit upp på 1930-talet hade Harald en sjuårig skolgång. Bondehemmet i Hälleberga var uppmuntrande till utbildning, men resurser saknades. Med de pengar som Harald arbetat ihop i Moskosel kunde han själv finansiera en årskurs på Hvilans folkhögskola i Skåne. Denna utbildning kan te sig begränsad i dag men Haralds lärointag har visat sig imponerande. Han var en utmärkt stilist med mycket bred allmänbildning. Detta ledde till att han valdes till ordförande- och styrelseposter i näringsliv såväl som i politik (C) och i Vuxenskolan. I dessa styrelser var han den pålästa, pådrivande kraften som eftersträvade välgrundade beslut och eftersyn.
Harald var i grunden en gladlynt, positiv och förlåtande person med stor social kompetens. En god lyssnare. Han hade outtömlig energi, otålighet att få saker uträttade, extrem nyfikenhet på andra länder och kulturer. Han besökte ett 40-tal länder under sitt liv. 1972 utverkade han ett mycket ovanligt tillstånd att köra egen bil runt i Sovjetunionen. Han har gjort flera resor till afrikanska länder och USA samt organiserat skogliga studieresor med norrbottniska skogsmän till Borneo och Kanada.
Genomgående i Haralds liv var att han såg sig som en stark och lyckligt lottad människa som aktivt hjälpte dem som hade svårigheter. Som ung skogsinspektor i Pajala, i en miljö där han var den ende som kunde skriva god svenska och hade kännedom om hur myndigheter fungerade, tillbringade han kvällarna i skogskojan med att hjälpa tvåspråkiga huggare med begränsad utbildning att författa nödvändiga brev till svenska myndigheter. Den sortens filantropi har varit ett genomgående tema i Haralds liv.
År 1989 tog Harald initiativ till återstartandet av den insomnade FN-föreningen i Haparanda. Han blev själv dess ordförande och förblev det ända till år 2014. Under Haralds långa ordförandetid gjordes många imponerande insatser i FN-rörelsens anda, främst tack vare Haralds initiativrikedom och energiska ledning. Bland annat ordnades ungdomsutbyten inom Barentsregionen, Baltikum och Moldavien vid ett flertal tillfällen. Haralds ledstjärna var att där mänskliga vänskapsband knyts, där minskar också risken för krig.
Under de senaste årens stora flyktingströmmar från världens alla hörn har Harald gjort stora personliga insatser, både för dem som vistas i Haparanda som asylsökande men också för dem som fått uppehållstillstånd och etablerat sig i staden. Hans sista introduktion och rundvandring med asylsökande ägde rum bara någon dag innan hans död.
Harald var humanismen personifierad i Haparanda. Han stod upp för dem som hade det besvärligt och han var civilsamhällets banérförare. Harald vågade alltid stå för sin mening, också i kontroversiella sammanhang. Det är få människor förunnat att bli så uppskattad i dessa sammanhang som Harald har blivit.
Harald lämnar ett stort tomrum efter sig som engagerad och hjälpsam medborgare, glädjespridare och älskad make, far, morfar och farfar.
Begravning kommer att äga rum i Haparanda kyrka den 4 december.