Ingemar Bjöörn
Ingemar Bjöörn avled efter en tids sjukdom fredag kväll den 3 mars. Han blev 63 år gammal.
Närmaste anhöriga är hans tre barn Linda, Peter och Niklas och barnbarnen Anja, Allrick och lilla Elma som Ingemar aldrig hann lära känna. Hon föddes i
Göteborg tre veckor före hans bortgång.
Ingemar var född i Ångermanland, men växte upp i Jokkmokk. Han var yngst av tre syskon, de övriga var Åsa och Roger.
I Jokkmokk arbetade han som maskinist vid utbyggnaden av vattenkraft och Norgevägen.
Syster Åsa berättar om minnen från uppväxten i Jokkmokk: Den hisnande upplevelsen att åka motorcykel med honom.
Då gällde det att slå rekord. Hur många minuter tog det mellan Jokkmokk och Vuollerim och det handlade inte om många minuter.
Han slog rekord i att åka på bakhjulet. Alltid detta höga tempo, fort, fort, ingen rast, ingen ro. Nu är han borta och till och med det skulle gå fort.
Åsa berättar också en annan sida av Ingemar. Som barn kunde han ägna timmar åt att fiska, med egenhändigt tillverkade metspön, kork som flöte och bly till sänke och med mask som agn på en krok, kunde han sitta timme efter timme.
Så stolt han var när han kom hem med fångst.
Många preskriberade hyss var Ingemar uppfinnare till under hans uppväxt. Hans påhittighet och nyfikenhet var nog också det som lade grunden till det framgångsrika företag han byggde upp tillsammans med Susanne och hennes familj sedan han flyttade till Umeå under 80-talet. Hans maskiner har varit en del av Umeås tillväxt, Botniabanans tillkomst och inom gruvnäringen.
Maskiner och motorer var centralt i hela hans liv och fritiden tillbringade han gärna på rallybanan. Hans stora stolthet var att han
korats som svensk rallycrossmästare. Många blev hans vänner från den tiden.
Signifikant för Ingemar var hans raka sätt och förmågan att vända motgång till framgång, alltid med glimten i ögat och stort hjärta. Han beskrev ofta
vardagens glädjeämnen och bekymmer som metaforer och lockade fram många skratt.
Han var en färgstark och karismatisk person, hade förmågan att få saker och ting utförda och en ständig framtidstro ända till hans sista dagar.
Ingemar älskade djur och särskilt hundar. Han berättade hur han till mamma Signes stora förvåning smusslade hem en valp i skolväskan när han var
liten. Den fick så småningom stanna i familjen och Ingemar har sedan dess haft hundar. Vår King Charles Spaniel Elton sov ofta och gärna på hans huvud och var hans ständiga följeslagare.
Våra vägar korsades 2009. Ofta följde jag med på hans bilturer och han visade mig alla industriområden från Sundsvall till Kiruna och glömde sällan att svänga in till Krysset i Skellefteå för en hamburgare.
Han hade nyligen avvecklat sin firma och arbetade som konsult för Bilfrakt. Han planerade för en lugnare tillvaro och renoverade sin lägenhet i Puerto
Rico, Spanien.
Ödet ville annorlunda och det är med stor sorg och saknad som vi sörjer denna lilla stora man. Många tårar rinner och vi får bara minnas dig med stor tacksamhet.
Förundras över... han som fick allt som han ville, eftersom han var som han var. Helt enkelt så.
Martina och Åsa