Karin Josefsson, fd. kriminalkommissarie, avled 81 gammal i sitt hem i Stockholm. Under ungdomsåren arbetade hon i hembyn och var bland annat scoutledare och simskolelärare. Hon tyckte om friluftsliv. Efter utbildning på folkhögskola och hushållsskola flyttade hon 1958 till Stockholm. Föräldrarna tyckte att hon flyttade långt hemifrån men pappa sade att” flickan hittar ju hem”.
Karin skaffade sig tidigt en vespa och tuffade elegant omkring på Stockholms gator. Därefter köpte hon en sportbil.
1958 började hon konstapelutbildningen vid Statens polisskola. Hon gick även Högre polisbefälskursen. En av hennes första chefer kallade henne "violen från Morjärv". 1964 gick hon över till kriminalavdelningen och arbetade som brottsutredare vid kriminaljouren. 1987 gick hon utbildning till kriminalkommissarie och 1989 fick hon en ordinarie tjänst som kommissarie och blev då Sveriges andra kvinnliga kommissarie. Hon arbetade då vid kriminalpolisens spaningsrotel samt blev chef för centralregistrets personal. Hennes främsta uppgift var att planera bevakningen vid statsbesök. Bland uppdragen kan nämnas före detta statsminister Olof Palmes begravning 1986, Alfred Nobels minneshögtidligheter i Stadshuset och konserthuset samt olika bevakningar av kungen och övriga medlemmar av kungahuset. Vid det västtyska statsbesöket 1988, erhöll hon en förtjänstmedalj av förbundspresidenten i Bonn.
Karin var som chef och arbetsledare mycket omtyckt av sin personal. Enligt de flesta "den bästa chef jag har haft", hon gick rakt på sak, det var inga krusiduller. Alla respekterade henne. Hon var inte heller rädd för att fatta obekväma beslut när det var nödvändigt.
Karin gick i pension 1995. Hon ville ägna mer tid åt sina fritidssysselsättningar som att spela golf, plocka bär och svamp och njuta av livet. Hon var många år medlem i Bro Bålsta Gk, där hon även hjälpte till som banvärd och funktionär. Hon tyckte om Västkusten och under 20-25 år åkte hon till Solviks camping i Smögen.
Efter att ha fått hjärt- och lungbesvär och genomgått höftledsoperationer försämrades Karins hälsa. Hon fick god omvårdnad av hemtjänsten på Kungsholmen. Hon var omtyckt av personalen. Många har sagt att de aldrig har träffat någon brukare som Karin, ”klok, riktig och rolig”. Föräldrar, syskonen och barndomshemmet betydde mycket för Karin.
Hon är saknad av syskon, släkt och vänner.
Sigrid Ramstedt,
vän och kollega