En människa och en värld försvinner. Lennart har chockartat ryckts bort från oss - familj, syskon, släktingar, vänner, grannar och kollegor.
Lennart föddes i Kalix, Bodträsk by, 1947. Som ensam storebror under flera år fick han och vår mamma ett särskilt varmt och ömsesidigt respektfullt förhållande som varade livet ut.
Lennart föddes begåvad med stor livsglädje och energi, både för det praktiska och det själsliga. Hans motto "Om det ändå ska göras - varför inte nu?" kunde vara utmanande för omgivningen.
Somrarna fylldes av olympiader - som idrottsföreningens materialförvaltare fanns spjut, diskus och kula att tillgå; längdhopp, höjdhopp, löpning 100 m, 400 m var standardgrenar. Vinterkvällar spolades bana för ishockey och skidspår anlades - allt med samma energi och entusiasm.
Efter studentexamen som realare och kadettutbildning läste han 1968 matematik vid Stockholms universitet. Kårhusockupationen och studentvänstern fick honom att välja en mer handfast utbildning till flygtrafikledare och ställningstagande för den enskilda människans ansvar.
Från Arlanda gick flytten upp till Luleå och Kallax till ett arbetsliv med civil och militär flygtrafikledning. Under 1990-talet arbetade han flera år som Luftfartsverkets konsult i främst Litauen, Georgien och Azerbajdzjan med uppdatering av flygtrafikförordningar enligt internationell standard.
Lennart studerade klassisk gitarr i Stockholm och var en utmärkt gitarrist. Repertoaren spände från Bach via Fernando Sor till sydamerikanska kompositörer och gitarrister som Luiz Bonfa och Laurindo Almeida, till standards och jazziga husgudar som Chet Baker och Rune Gustafsson. Från tidiga tonåren spelade han på skoldanser och fester.
På en luciaspelning i Björkfors 1964 träffade han lucian, Ingrid, och sedan dess, i 52 år, har de varit ett par. Tillsammans har de byggt upp sitt gedigna hem mitt i Rutvik med en vacker trädgård som gemensamt stort intresse. Deras liv har varit ett öppet hem för släktingar, vänner och grannar, familjen med barnen Malin och Björn, utflykter i naturen med fiske och fjällvandringar och gemensamma resor.
Lennarts tro på individens förmåga och ansvar var total men han sökte i allt gemenskap med andra. Han var engagerad i Rutviks sportklubb och bygdegårdsförening och var byaålderman. Han var mångårig korist i Nederluleå kyrkokör. Han representerade Centerpartiet i byggnadsnämnden, kulturnämnden och i kyrkopolitiska frågor.
Han kunde och gjorde allt som en "riktig karl" ska göra: byggde, snickrade, skogsarbetade, mekade men kunde när som helst bryta av för sång eller samtal, eller debatt, över en kopp kaffe. Han läste, allt från Paasilinna, Strindberg och nobelpristagarna till politisk och militär historia. Han uppskattade den stora berättelsen i en liten formulering.
Musiken var ett samhörighetens språk som inte behöver förklaras. Det band oss samman och inom oss hör vi hans gitarr och glada skratt.
Lennart var en norrbottnisk renässansmänniska. Han var att lita på i allt. Han saknas oss.
Gertrud och Gudrun Åström