Den 3:e juni somnade vår mamma, stilla in på sitt 96:e levnadsår.
Närmast sörjande är barnen Kristina, Olav, Hans och Randi med familjer samt övrig släkt och vänner.
Mamma växte upp som yngsta av fem syskon i Karesuando. Pappan var kyrkoherde i församlingen vilket bidrog till en spännande miljö att vistas i. Gäster passerade ofta prästgården av vilka många sov över då den även fick fungera som pensionat då ingen annan logi fanns. Syskonen fick ofta följa med sin pappa på olika förättningar i bygden, till avlägsna byar, gårdar och samevisten.
Vidare skolutbildning måste ske utanför hemorten och därför fick mamma som 13-åring flytta till Uppsala där släktingar fanns i närheten för att gå på läroverk/flickskola.
Efter avslutad skolgång arbetade mamma en period i Stockholm som hushållerska, det blev orostider och eftersom kunskaper i meänkieli fanns så arbetade hon i Karesuando som översättare av telefontrafiken mellan Sverige och Finland.
I Gällivare fick hon en tjänst som föreståndare för nomadskolan och mamma som fann stort nöje i naturen arbetade även några säsonger på Abisko fjällstation med bland annat ansvar för blomstervandringarna. Hon talade med hjärtat om de härliga turerna i omgivningarna, som upp på fjället Nuolja i midnattssol.
En idé fanns om att bli fårfarmare så efter ett år på lantbruksskola togs en tjänst i Jänsmässholmen Offerdal, Jämtland, återigen som föreståndare för en nomadskola men med tanken att även skaffa får som levebröd i fjällvärlden. Av de senare planerna blev inget för innan dess träffade hon Fredrik som kom att bli hennes livskamrat. Han bodde i den närbelägna byn Rönnöfors och där kom de att skapa en familj vid den gamla bruksgården intill Landösjön. Därefter flyttade familjen till Bräcke för två år och 1964 flyttade familjen till Hammerdal där mamma och pappa sedan kom att bo livet ut.
Mamma hade en förmåga att samla familjen och skapa traditioner som blev väldigt kära för oss övriga, ingen glömmer nog till exempel hennes fantastiska dukningar vid högtider där inget fattades och allt var tillagat av råvaror från grunden. Mat var viktigt och inget som det slarvades med.
Mamma var konstnärlig och målade tavlor, tecknade, skapade i keramik, målade porslin, sydde och vävde de finaste dukar och trasmattor, de senare alla döpta efter en tänkt komposition baserad på ett tema från naturen. Fritiden användes även till uppskattade resor, litteratur och konst, en period även till politiskt engagemang. Hundar tog en stor del av hennes tid och hjärta livet igenom, de var saknade när orken inte längre riktigt räckte till för att ta hand om en ny liten varelse.
Under vår uppväxt fanns alltid plats för vänner till oss syskon, det var ofta många som samlades, kom och gick i det stora huset men det sågs bara på med ett stort lugn.
Många av vännerna fann i Margareta en rolig, härlig människa med dråpliga kommentarer och kloka ord – vi var i deras ögon avundsvärda för den mamma vi hade.
Mamma blev änka vid knappt 56 års ålder och bodde kvar i det hus våra föräldrar köpt och flyttat till efter pappas pensionering. Där bodde hon kvar i drygt 30 friska år och dit vi, barnbarn och barnbarnsbarn gärna kom på besök.
Det sista halvåret tillbringades på Åshamra äldreboende där hon blev väl omhändertagen med stor tacksamhet, hon sa ofta att hon hade det så bra.
Vi är tacksamma för den tid vi fick tillsammans, saknaden är stor men i ljust minne bevarad.
Syskonen