Släktforskaren och hembygdsvännen Marianne Söderfjäll har avlidit vid en ålder av 74 år. Hon sörjs närmast av sin make, Göran Lampa, samt barnen, Maria, Helen och Tomas med familjer.
Hon föddes 1942 i Flakaberg, Lansjärv, som den tredje i en barnaskara på sju syskon. Föräldrarna var hemmansägare Johan Nilsson och hans hustru, Ingeborg Nilsson.
Vid 16 års ålder flyttade hon till Järpen där hon arbetade på sin fasters konditori och något år senare till Malmberget, och efter en kort tid som butiksbiträde bildade hon familj och fick sammanlagt tre barn. Hemmet och barnen blev hennes främsta uppgift och barnen minns med tacksamhet den trygghet och omsorg som kom att prägla deras uppväxt.
Det var vanligt att flickor i Mariannes generation fick välja bort studier även om de var begåvade, så blev det även för henne. Hon drömde emellertid om något mer och återupptog studierna när barnen blivit äldre. Hon läste in grundskolekompetens för att sedan ta studenten i vuxen ålder.
Hon grundade och drev butiken Barn-Boutiquen under flera år. Senare var hon en uppskattad medarbetare på Hembygdsmuseet, men till sist fann hon det som kom att bli hennes största passion, nämligen släktforskning. Hon tog initiativ till att starta föreningen Gellivare släkt- och bygdeforskare, bedrev själv omfattande forskning och under många år blev hon den i kommunen som man vände sig till om man hade några frågor om släktforskning. För forskarföreningens räkning sammanställde och utgav hon boken Esajas Thomasson och Elin (Ella) Eriksdotter med ättlingar under 200 år - "En släktkrönika i sju generationer". Genom denna bok kunde hon påvisa hur tusentals norrbottningar härstammar från ett enda nybyggarpar. Marianne blev även övre Norrlands representant i styrelsen för Sveriges släktforskarförbund. Hon var även facklig representant för Handelsförbundet.
På fritiden fick hon utlopp för sin konstnärliga ådra genom textilhantverk.Hon var framför allt en skicklig sömmerska och sydde hela garderober till familjen och även till försäljning. Även i annat textilt handarbete såsom vävning och broderi fick hennes kreativitet utlopp. Resor var ytterligare ett intresse och hon besökte framför allt gärna Grekland.
Trots sitt engagemang för Gällivares hembygd och historia var det i hennes egen födelsebygd som hennes hjärta hörde hemma. Engagemanget ledde bland annat till den stora släktträffen i Pålkem 1993 samt Sommarträffarna i Flakaberg under en rad år. Till sist infriades den dröm hon närt ända sedan ungdomen när hon fick flytta hem till Flakaberg.Sommarstugan renoverades till permanentboende och här var tanken att hon skulle njuta av friheten efter yrkeslivet tillsammans med sin själsfrände, Göran.
Tyvärr drabbades hon alldeles för tidigt av svår sjukdom som förkortade den tiden. Den 28 november lämnade hon oss och anslöt sig till de förfäder hon här i livet så ivrigt forskat om.
Hennes nära kommer alltid att sakna hennes ljusa sinne och varma engagemang.