Vår älskade Mats Winsa, arkitekt från Tärendö, har lämnat oss. Närmast anhöriga är sambon Sari, systern Gretha och systerdöttrarna Leila och Mira med familj.
Det var min bror Mats och jag som växte upp i det stora gula huset med pappa Lennart och mamma Ethel. Vår farbrors familj bodde i bottenvåningen och farmor högst upp. Många var de som träffades här för att berätta och diskutera. Vi barn var med, lyssnade, fick inblickar, och, när vi blev äldre, egna uppfattningar och ett stort intresse för livet. Det bar Mats med sig. Han ville alltid förstå och se saker ur nya perspektiv.
Han utbildade sig till arkitekt på KTH i Stockholm, där han också byggde många livslånga relationer. Han arbetade på AOS, MAF innan han startade eget arkitektkontor. Hans uppdrag var många och skiftande. Han arbetade bland annat som stadsarkitekt i Övertorneå och Pajala. Han förverkligade sina visioner i Vuollerim 6000, för vilket han fick Trähuspriset, Kattilaforsens informationsbyggnad, restaurangbyggnaden på Luppioberget och inte minst soltorget i Pajala som satte Pajala på världskartan.
Mats hade en stark känsla för platsens själ och byggnadens gestaltning. Han var mycket insatt i traditioner och kultur. Han var i ett ständigt sökande, ständigt påväg i sin grå Toyota, i Norrbotten, Finland och på resor ut i världen, alltid med lätt ryggsäck och kameran på axeln.
Han mötte många i bastun, på cafeér, i arbetet och på alla resor, alltid med ett stort intresse, alltid i samtal.
Familj och släkt var han varmt fäst vid. Sina systerdöttrar lärde han mycket om sitt älskade Tornedalen, inte minst vad gäller bastun.
Så blev det till slut där i Kukkola på bastukonferensen vi; Sari, som kom in i hans liv och var hans kära in till slutet, Leila och jag, fick uppleva våra sista gemensamma stunder.
Mats var så mycket, hans liv blev så intensivt, han fick verkligen se mycket, möta många, befinna sig i många fantastiska sammanhang, ändå hade vi så gärna velat vara med honom många år till.
Men nu har han tagit farväl och gett sig ut på sin sista resa, och vi står kvar i djup tacksamhet för allt han delat!