Mamma var modig, stark, positiv, modern, arbetsam, kreativ, målmedveten och omtänksam.
Hon föddes 1918 i Luleå. Mamma och hennes tvillingsyster Signe var de näst yngsta i en syskonskara av fem systrar. Föräldrarna Paul och Vilhelmina Bergström uppfostrade barnen till att alltid göra rätt för sig och hjälpa varandra. Paul arbetade på LKAB i verkstaden och Mina var hemmafru. Mamma fick tidigt lära sig att sy och handarbeta, som hon var duktig på hela livet. Efter folkskolan arbetade mamma i bokhandel. Hon gifte sig och fick efternamnet Blomqvist men efter en kort tid blev hon änka.
Vid 30 års ålder fick hon möjlighet starta egen bokhandel i Kalix. Med stöd av pappa Paul och andra släktingar. Det var en stor satsning i hennes situation som ensamstående kvinna. I samband med detta var hon också tvungen att genomgå en bokhandelsskola i Stockholm under några månader för att få tillstånd att driva egen bokhandel. Det klarade mamma bra.
Efter ett par år träffade hon sin man Ebbe Johansson, vår pappa, och de gifte sig och fick barnen Birgitta och Lars. Bonusdottern Lena som Ebbe hade sen tidigare ingick också i familjen. Hon fortsatte med bokhandel under barnens uppväxttid med stöd av Ebbe som kunde hjälpa till efter sitt arbete på posten. Genom arbetet kom hon, och ibland Ebbe, iväg på resor och utställningar både i Sverige och utomlands. Mamma och pappa var också med i föreningar och hade en aktiv fritid med skidåkning och utflykter. Det var viktigt för mamma att ha god kontakt med sina systrar och föräldrar i Luleå och de träffades regelbundet med familjer på olika släktträffar.
Mamma och pappa byggde en villa i Kalix. Det var mamma som ritade och bestämde inredning och möblering. Några år senare var det dags att rita och bygga stugan i Frevisören. Mamma var mycket intresserad av inredning och möblering. Hon möblerade om, ändrade i rummen med färg och sydde ofta gardiner. Hon ville överraska oss med sina projekt!
Efter 30 år med egen firma och mycket arbete bestämde hon sig för att sälja och bli pensionär vid 60.
En ny tid i livet tog vid. Hon ville ägna sig åt barnbarnen som kom på rad. Att få förmånen att vara med dem var det bästa hon visste. Mamma gick på kurser i vävning, växtfärgning, oljemålning och golf. Det blev den bästa tiden i livet har hon uttryckt. Stugan, golf och barnbarn fyllde hennes och pappas dagar. När vi barn kom på besök med familjen var det alltid festligt med god mat och hon månade om att vi skulle ha det bra.
Vid 80 års ålder sålde de villan och flyttade till lägenheten i Kalix och vid den tiden byttes efternamnet till Sunder. När pappa blev sjuk tog hon stort ansvar och skötte honom så länge som det gick. Även när han flyttat till ett boende besökte hon honom varje dag till han gick bort efter drygt 50 års äktenskap. Mamma bodde kvar i lägenheten med stöd av hemtjänsten i några år. Hon höll kontakt med gamla vänninor som hon hade kvar. Mamma fick uppleva barnbarnsbarn och i slutet var de alltid en källa till lycka för henne. Hon sa ofta, lämna mig inte utanför, jag vill vara med er! Hon var alltid glad när hon fick besök eller kunde besöka oss.
Sista månaderna i livet bodde mamma på ett äldreboende i Piteå och vi i Piteå kunde hålla kontakten och träffa henne så ofta som möjligt. Hon älskade att sitta ute i solen och prata med de boende. In i det sista kämpade mamma på efter benbrott och diverse krämpor. Hon ville leva sa hon, men till slut tog åldern ut sin rätt, mamma blev 98 år. Vi vet att mamma var nöjd med sitt liv men vi saknar henne!
Lena, Birgitta och Lars