Sten Jakob Brand föddes den 15 januari 1921 i byn Ulatti i Gällivare kommun och avled i Luleå den 13 februari i en ålder av 96 år och 29 dagar. Han växte upp i en jordbrukarfamilj och gick folkskolan i Ulatti och realskolan i Malmberget. På grund av hans goda betyg beslöt föräldrarna att han skulle fortsätta på gymnasiet i Haparanda. Där träffade Sten sin kommande hustru Rut. Sten tog studentexamen den 12 maj 1942. Förlovningen ägde rum 1946 och vid 28 års ålder gifte han sig med Rut, som tagit sin farmacie kandidatexamen 1945. Efter militärttjänstgöring som eldledare vid A 1 i Boden flyttade de till Stockholm där Sten studerade till bergsingenjör vid Kungliga tekniska högskolan. Examensarbetet omfattade försök med diamantborrning i 10-12 meter höga pallar i Boliden AB:s Laisvallgruva.
Efter examen anställdes Sten av Boliden AB i Boliden som en följd av att företaget bidragit till lån för att finansiera Stens högskolestudier. Där arbetade han först på Centrala planeringsavdelningen med prospekteringsfrågor och därefter som chef för underjordsgruvan i Boliden i fem år. 1954-1956 var han chef för underjordsgruvan i Ställberg nära Ludvika under platschefen. Under den tiden sökte Sten och erhöll Sverige-Amerikastiftelsens stipendium för studier av gruvteknik i USA och Kanada. Han besökte inalles 60 gruvor från juni 1955 till januari 1956. Efter hemkomsten började Sten arbeta för Atlas Copco i Stockholm 1956 och därefter 13 år för LKAB i Kiruna. I Kiruna var han bl a chef för personalavdelningen under gruvstrejken 1969-1970. Sten och Rut flyttade 1971 till Luleå där Sten blev VD för Lindmark Maskin AB under två år.
1973 anställdes Sten vid Bergstaten och bergmästarämbetet i Luleå. Vid den tiden hade Bergstaten fortvarande skyddstillsynen av gruvorna. Ansvaret låg på de två bergmästarna i Luleå och Falun. Detta arbete blev en naturlig inkörsport för nästa arbete vid Yrkesinspektionen i Luleå, när gruvornas skyddstillsyn skulle inlämmas i denna organisation. Senare har Yrkesinspektionen döpts om till Arbetsmiljöverket. Den 1 juli 1974 blev Sten Yrkesinspektionens chef och där kom han att stanna i 13 år tills han gick i pension.
Eftersom Rut och Sten inte fick några barn kom Rut på den briljanta iden att 1995 skapa en stiftelse vid Luleå tekniska universitet, LTU, där avkastningen skulle delas ut för forskning och utbildning i ämnena bergteknik och bergmekanik speciellt till de teknologer, både manliga och kvinnliga, som levde under knappa förhållanden som Sten och Rut ursprungligen gjort. 1997 var fonden etablerad och namnet blev "Stiftelsen Rut och Sten Brands fond för bergteknikens främjande". Ändamålet med fonden är ordagrant "Att främja och stödja det vetenskapliga området bergteknik och bergmekanik vid Luleå tekniska universitet främst genom stipendier och bidrag för teknologers studieresor, kursutveckling och lärares fortbildning. Särskilt skall ansökningar från grupper stödjas".
Under åren som gått har fonden tillförts tre miljoner kronorr 1995, 8,5 miljoneri juni 2009 och slutligen sju miljoner den 25 jan 2016 vilket tillsammans blir en imponerande summa på 18,5 miljoner kronor. Redan efter den första donationen belönades Rut och Sten med LTU:s förtjänstmedalj.
2009 infördes i bestämmelserna på Ruts initiativ att kvinnliga teknologer och unga forskare kunde söka resebidrag för studiebesök. Även Sten och Ruts Brands stipendier för adjungerade professorer har lett till att fyra forskare har kunnat knytas till Luleå tekniska universitet. Stiftelsen har även varit huvudsponsor av ett Bergförstärkningssymposium för gruvor och underjordsanläggningar arrangerat den 12-14 september 2016 i Kulturen hus i Luleå.
På fritiden engagerade sig Sten i Svenska bergsmannaföreningen (SBF) där han var ordinarie kretsförtroendeman i SBF:s Polarkrets under ett 20-tal år och han arrangerade då ett stort antal studiebesök och föredragningar. Efter det att Sten avgått som kretsförtroendeman kunde han i stort sett delta i alla SBF:s sammankomster trots sin successivt allt högre ålder, även de sista tio åren genom att SBF-medlemmen Ove Eriksson bidragit med att skjutsa honom till och från föreläsningslokalerna. På grund av Stens enorma hörselproblem de senaste tio åren ställde landstinget utan kostnad vid flera tillfällen generöst upp med två personer för simultanöversättning av tal till text vid våra sammankomster.
Sten recipierade som frimurare i S:t Johanneslogen Ultima Thule i Luleå den 4 februari 1966 i grad I och uppnådde sin slutgrad, grad II, den 15 september 1967. Medlemskapet i frimurarna varade fram till 2005 då hans hörsel gjorde det svårt att bevista logen.
För att sammanfatta Sten egenskaper kan man säga att han alltid varit mycket välorganiserad, plikttrogen samt intresserad av den bergtekniska utvecklingen. Sten har även lyckats göra en utomordentligt fin karriär och samtidigt hittade han en charmant och alltid glad hustru med ett leende som en sol att dela sitt liv med, därför blev förlusten så stor för Sten när Rut avled före honom.
Närmast sörjande är syskonbarn med familjer samt övrig släkt och vänner.
SBF:s ordförande Elisabeth Torsner
Kretsförtroendemännen i SBF:s Polarkrets
Agne Rustan (Fv docent i Bergteknik vid Luleå tekniska universitet)
Christer Nordström (Fv Bergsingenjör vid LKAB)