Konstnären och malmbergaren Stig Pettersson, en vänfast och aktad kollega, har lagt ner sin etsnål och sina penslar och lämnat oss. Hans väg till konsten var inte spikrak. I unga år utbildade han sig till elektriker men hågen till bilden fanns redan tidigt. Tecknandet var en fritidssyssla som via kursverksamheter fördjupades genom åren. En annan fritidsyssla var folkdansen i Gällmalaget. Dans kräver danspartner. Han fann sitt livs moatjé i Margareta och de blev ett par och sällan har man sett så samspelta och kärvänliga makar.
En grafikutbildning på Ålsta folkhögskola blev starten på hans konstnärsbana. Den sammanföll med bildandet av Tuoddargruppen där han tidigt blev medlem. Kampen för en grafisk verkstad i Malmberget sammansvetsade konstnärskollektivet och stärkte medlemmarnas yrkesidentitet. Sedermera blev han medlem i Konstnärernas riksorganisation och blev under ett antal år ordförande för Norrbottensdistriktet i KRO:s centralstyrelse. Han arbetade även några år som ordförande för Konstnärscentrum Norrbotten. Stig hade en social begåvning utöver det vanliga. Han var en berättare med en underfundig humor, en människa som hade nära till skrattet och "kunde ta folk" som det heter. Det var egenskaper som han som konstnärlig konsult hade stor nytta av. Som konsult för konstnärliga miljögestaltningar ordnade han skissuppdrag, inköp och utsmyckningsuppdrag för många norrbottenskonstnärer. I den positionen initierade han något som i konstsammanhang kom att kallas Gällivaremodellen: En arbetsordning som krävde offentlig upphandling av kommuners konstnärliga miljögestaltningar och att ett samarbete med kulturarbetsförmedlingen kunde komplettera med statliga medel till projekten. Stig arbetade även som inlandskonsult och inköpare åt landstinget och även tidvis som underkonsult åt statens konstråd, en viktig funktion för inlandets konstnärer och konstliv.
Konstnärsyrket kompletterades med bildlärararbete. Under många år arbetade Stig som en omtyckt och inspirerande pedagog för elever i kommunens många skolor, centralt som perifert och på alla stadier.
Tillsammans med sin livskamrat, hustrun Margareta Pettersson, drev han även, under ett antal år, en galleriverksamhet i en affärslokal på Storgatan 19 i centrala Gällivare. Galleri 19 var mest att likna vid en ideell verksamhet. Det man fick in i försäljningsprovisioner plöjdes ner i försäkrings- och hyreskostnader men det blev en publikmässig framgång. Tillgänglighet och initierade visningar tillsammans med musikarrangemang lockade nya besökare. Aktivt publikarbete och närhet till konst var hans credo.
Stigs Pettersons bildvärld var ofta samhällskommenterande. Under 1970- och 1980-talen handlade hans bilder ofta om utflyttningen, om dem som tvingats att flytta söderut för att vår landsända endast tilläts vara råvaruproducerande. På senare tid så berördes han starkt av samhällsomvandlingen i hans barndoms Malmberget och nedmonteringen av gruvsamhället och många bilder kom att handla om detta. Men alla bilder var inte så tydligt politiska. Då och då smög det sig in landskapsmålningar i produktionen. Han gjorde även en och annan marig vrestall på en snöyrd fjällsluttning som spjärnade emot i kallblåsten. Förvisso även det en symbol för ett motstånd mot makter med en helt annan agenda än tallens. Möjligen en personlig sinnebild för Stig Pettersson själv i det att han valde konstnärsbanans oländiga och törnbeströdda gångväg.
Han var en person som gjorde skillnad. Han kommer alltid att fattas oss.
Bertil Sundstedt