Sven Saviniemi
Sven Saviniemi gick ur tiden onsdagen den 8 mars 2017
Sven fick leva i 72 år. Hans liv var händelserikt på många sätt. I sin ungdom utbildades han till bilmekaniker och arbetade som sådan under många år bland annat på Volvos verkstad i Haparanda. En tid var han även aktiv i föräldrarnas lantbruk. Där hade man förutom kreatur och ridstall, även en mink- och tidvis en blårävsfarm. Ett tag var han också egen företagare med bilverkstad och bensinstationen Shell. Efter tiden som egen företagare utbildade han sig till svetsare och reste omkring i landet som resemontör.
Svens stora fritidsintresse var jakt. Han var intresserad av jakt och viltvård ända från barnsben. Redan som pojke smög han kring stadsviken och jagade bland annat bisam, vars skinnpris då var förhållandevis högt.
Med tiden skaffade sig Sven en finnspets och skogsfågel blev därför hans stora intresse. Sven lärde sig mycket om naturen och djurens beteende, vilket han sedermera kunde överföra till nya jägare som Jägareförbundets och Studiefrämjandets handledare för jägarexamen. Han var också under många år samordnare för eftersök av trafikskadat vilt.
För sina många insatser för jakt och viltvård tilldelades Sven Jägareförbundets utmärkelser, silver- och guldörnen och utsågs postumt till hedersmedlem i Svenska Jägareförbundet.
Förutom att Sven var duktig utbildare av jägarelever, var han också en skicklig jägare, han fällde otaliga älgar och hans hund- och jaktkunskaper nyttjades såväl i Finland som i Sverige.
Flera av hans jakthudar blev jaktchampioner och väggarna i hans hem pryddes av olika valörer av jakthundutmärkelser.
Under de senaste sjutton åren var Sven sammanboende med Elli, som med varlig hand skötte om Sven till slutet av hans liv med hjälp av hemtjänsten i Haparanda.
Svens stora sorg var att han aldrig fick bli far, men han riktade sin omsorg och kärlek mot syskonbarnen och de vänner han hade omkring sig. Han var aldrig svårbedd att hjälpa andra. Han ställde alltid upp snabbt och osjälviskt.
Svens lämnar ett stort tomrum efter sig, i första hand för Elli, hans sambo, hans syskon och övrig släkt men också för jaktkamraterna, Studiefrämjandet, Svenska Jägareförbundet och inte minst alla hans många vänner och bekanta.
”Livets gång är en gång slagen och ingen har den makten, att säga när den sluta skall tidigt eller sent på natten”.
Vila i frid
vännen Tore