Som tidigare meddelats har generallöjtnanten och generaldirektören Torsten Engberg, Stockholm, avlidit i en ålder av 83 år. Han sörjs närmast av hustrun Gun och barnen Anna och Henrik med familjer.
När vi tänker tillbaka på Torsten så är det första minnet den gång, kanske 1957, då han var dagunderbefäl, Rö'Johan dagunderofficer och Tofte dagofficer en bivacknatt i Örnsköldsvik. Alla tre födda 1934. Med årsklassen åkte vi nämligen stridsbåtar från Holmö Gadd till Härnösand. Låtsades vara kustjägare. Soldaterna hade permission denna kväll. De hade alla vänligen uppmanats att uppföra sig väl gentemot urinnevånarna men det var inte alla som mäktade med detta hårda krav. Särskilt svårt ansatta var två rallare från Kiruna, bredaxlade, lufsiga och storkäftade. Och nu hade de förstärkt sitt mod på sedvanligt sätt. Och då hör det förstås till att man ska slåss, helst med kniv. KG och jag funderade länge på hur vi skulle undvika såväl mansblot som materiella skador.
KG kom med det förlösande orden: "Vi sätter den sege norrlänningen från Rosvik, tillika furiren, Engberg på det. Han är nog minst lika tuff".
Torsten tog genast ett både välmenande och bestämt befäl över rallarna, lånade deras knivar över natten så att de inte skulle skada varann i nattens mörker eller skära sönder tältduken. Och så fick de sova ruset av sig i det tält som utnämnts till arrest. Det samlade dagbefälet bevakade sedan arresten tills betryggande snarkningar kunde uppfattas. Och så åt vi pinnstekt korv med starköl som den förtänksamme Torsten hade i beredskap för svåra situationer.
Jag tror att hans svindlande karriär grundlades med detta mästerstycke av omdöme och disciplinär rättvisa.
Vännerna KG Johansson (Rö'Johan) och Tofte Mårlind