Som tidigare meddelas har Vilma Sköndahl stilla avlidit i Gällivare. Vilma blev dryga 90 år. Vilma föddes i Masugnsbyn och växte upp med föräldrarna Hilda och Arvid Kemi. Hon var äldsta dottern och hade en storebror som var född samma år. Hennes uppväxt som stora syster till med tiden tio syskon, i ett hårt arbetade och rättroget hem, skapade erfarenheter, kunskaper och insikter som följde henne genom livet.
Hon, liksom alla andra i byn, började skolan som varade i sex år där den kanske största lärdomen var att allt skedde på ett nytt språk – svenskan. Efter skolan arbetade hon i hushållstjänst åt lärarparet i byn. I samband med krigsåren så gick hon på lanthushållsskola i Övertorneå och blev engagerad i Lottakåren, ett engagemang som hon behöll livet ut. De erfarenheter hon då gjord, som att ta hand om flyktingar och djur som kom över gränsälven, skapade djupa intryck som hon då och då delgav sin omgivning för att bland annat ge perspektiv.
Efter fredsavtalet så valde Vilma att försöka utbilda sig till barnmorska. Det beslutet och den resa som det innebar att flytta till Göteborg under två år är remarkabel. Hon var kanske den första som lämnade byn för att skaffa sig en utbildning och hon var kvinna. Hon genomförde detta.
Efter examen flyttade hon till Gällivare som hon därefter levde och verkade i. Hon började på BB vid Lasarettet 1950 som en av några få barnmorskor. Hon jobbade ca 15 år som barnmorska, avdelningsföreståndare och husmor innan hon skiftade yrkesroll. Under dessa år var hon med om tusentals förlossningar där de allra flesta var relativt odramatiska och fantastiska där människoliv uppstår men några var mer dramatiska och ibland inträffade tragiska situationer.
Nästan direkt hon kom till Gällivare så träffade hon Sixten. Utöver sonen och hemmet hade de mycket gemensamt i form av erfarenheter från livet, syn på människor och intressen som hjortronmyrar, lingonmarker och fjällfiske på sjöisar. Många år och många vinterhelger har tusentals skidåkare möts av tävlingsledare Sixten och Vilmas varma saft eller blåbärsdricka vid serietävlingar, distriktsmästerskap, SM och andra internationella tävlingar, Dundret Runt samt framförallt ungdoms- och klubbtävlingar.
Efter att Vilma lämnat förlossningsvården så arbetade hon som sköterska för alkoholpolikliniken.
Det var ett arbete som många gånger präglades av att försöka få en gång fungerande individer att finna mål och mening med livet. Arbetet gjordes många gånger i samarbete med polis, socialtjänst, sjukvård och arbetsgivare och anhöriga när sådana fanns. Arbetet skedde mellan individer utan telefontider, utan organiserade samrådsorgan men med ett mycket stort mått av personkännedom, empati och diskression. Hon arbetade ca 15 år inom detta område när alkohol var det dominerade och tabletter och droger knappt existerade.
Efter denna period och en kortare tid som barnavårdslärare så återvände Vilma till barnmorskeyrket. Hon arbetade fram till pensioneringen med mödrahälsovård.
Vilma och Sixten och hela deras yrkesverksamhet liksom stora delar av deras fritid präglats av engagemang för samhället och de som hamnat på samhällets skuggsida. Åtskilliga är till exempel de uppdrag som Vilma haft som ”gode man” samt åtskilliga är de som vid köksbordet eller i telefon fått råd och stöd. Här har naturligtvis bakgrunden med språket och erfarenheterna spelat in.
Vilma hade en målmedvetenhet och en tydlighet som parad med en oräddhet gjorde att hon många gånger nådde sina mål både för sig själv och andra liksom den verksamhet som hon representerade.
Det som också intresserade Vilma blev hon engagerad och kunnig i, till exempel vävning och hembygd.
När man som Vilma får ett långt liv tappar man troligen vissa förmågor mot slutet i hennes fall synen samt viss fysisk styrka samt att nära och kära faller ifrån. Det som aldrig försvann var förmågan att ge uttryck för vilja.
Jag och min familj är oerhört stolta över Vilma och tacksam för de erfarenheter och minnen hon skapat för fortsättningen av våra liv.
Sonen Gunnar