Han föddes i Sattavaara, gamla Tärendö socken, flera kilometer från allmän väg. Vid tiden för hans födelse fanns varken el eller telefon, inte heller någon barnmorska som kunde bistå vid förlossningar utan Sixtens mamma fick ta hjälp av en kvinna från byn.
Familjen bestod av mamma, pappa och fem syskon. Man var självförsörjande och hade några kor, häst, får och ibland gris. Familjen odlade potatis och alla var engagerade i upptagningen.
– Inte konstigt att man har dåligt i ryggen, säger Sixten med ett skratt.
Familjen hade också slåtterängar, flera kilometer från hemmet. Dit vandrade Sixten med sin pappa från att han bara var några år gammal.
Mellan åren 1946 och 1953 var Sixten på arbetsstuga i Tärendö. Tanken med arbetsstuga var att erbjuda skolgång och bra mat till mindre bemedlade barn men livet där var hårt.
– Jag kunde inte tala svenska och i skolan var det förbjudet att tala finska. Vi pratade förstås i smyg, men om någon vuxen hörde oss blev vi straffade. Huja!, säger Sixten.
Det var inte ovanligt med råttbajs i havregrynsgröten.
– Det var vara att flytta skitarna på sidan om, säger Sixten.
Direkt efter avslutad skolgång började Sixten arbeta i skogen. På den tiden var det såg, yxa och hästar som gällde.
– Jag högg skog som aldrig huggits förut. Träden var enorma till skillnad från staketpinnarna som står i skogarna nu, berättar Sixten.
Efter två års arbete i Kirunagruvan återvände Sixten till skogsarbetet en tid.
Han träffade sin hustru Göta i början av 1960-talet. Paret fick två döttrar och fyra barnbarn, varav två bor i Luleå och två i Stockholm.
1967 sökte han arbete på järnverket och familjen bosatte sig i Luleå. Till en början bodde familjen i en hyrd sommarstuga på Hertsön där dagens bostadsområde ännu inte börjat byggas.
Sixten började jobba i valsverket. Timlönen var 6:50, matrasten var elva minuter och det var förbjudet att koka kaffe. Det struntade arbetarna i och kokade ändå.
1997 gick Sixten Palovaara i pension men han har behållit kontakten med sin gamla arbetsplats. Han besöker ofta träningsanläggningen, faktum är att han tränat där 4 238 gånger. Jodå, han för noggranna anteckningar. Flera gånger i veckan äter han lunch på restaurangen på SSAB.
Sixten blev änkling på nyårsafton 2016. Hustrun Göta jordfästes av prästen Anna-Stina Svedberg som sedan dess varit ett stort stöd för Sixten och kommer på besök så ofta hon kan.
Att skriva insändare om sakernas tillstånd i världen är viktigt för Sixten som engagerar sig i samhällsproblem.
– Andra knyter bara näven i fickan, säger han.
Sixten Palovaara är också flitigt förekommande på familjesidan med Dagens ros. Han värnar människor i sin omgivning och talar gärna om det.
Sixten är en fin förebild för barn och barnbarn och i hans hem på Burströmska gärdan står dörren öppen för grannar och andra som vill prata en stund.
När Sixten fyllde 80 år blev han storligen uppvaktad av sina kamrater både på SSAB:s restaurang och på träningsanläggningen. Kanske det upprepas i dag, för träna tänker han göra även på sin födelsedag. För 4 239:e gången.