SPF Seniorerna Åkerbäret hade bjudit in Per Vedin från Trafikverket att närmare förklara hur Bottniabaneprojektet har utvecklats. Blir det mer än de tolv kilometrarna från Umeå till Dåvan som man läser om i tidningar?
Per Vedin är engagerad i projektet. Och att allting tar tid märker väl alla ... På 1920-talet fanns redan projekterade korridorer där en järnväg skulle dras. Dagens dragning av den kommande Norrbottniabanan följer i mångt och mycket den gamla sträckningen. Men då skulle det ha kostat för mycket så projektet fick vila. Nu efter ett sekel, blir kostnaderna 50 gånger högre omräknat i dagens penningvärde - cirka 29 miljarder kronor.
En dragning skulle gå via Kallax och en 18-20 meter hög seglingsfri bågbro till Viktoriahamnen och vidare mot Luleå centrum.
Den andra sträckningen skulle gå via Gäddvikabroarna, Karlsvik och Notviken till Luleå centrum. Restiderna beräknas till Umeå att ta cirka 95 minuter, Umeå-Skellefteå 45 minter och Skellefteå-Luleå 50 minuter. Om myndigheterna beviljar anslag och EU-bidrag tillkommer, kan projektet vara klart år 2030.
Auditoriet tackade föredragshållaren med en varm applåd. Livlig diskussion följde efter föredraget och Per Vedin svarade villigt och visade ritningar. Gott fika hade ordnats som vanligt vid dessa tillfällen.