Många svenskar känner en stor osäkerhet och otrygghet inför att möta människor som sörjer, samtidigt som de allra flesta anser att det är viktigt att möta människor i sorg. Det visar en Sifo-undersökning beställd av Svenska kyrkan.
- Det är erfarenheter från många håll, som kyrka har vi stor erfarenhet att möta människor som sörjer och berättelser hur de har blivit bemötta, säger prästen Ingrid Edgardh till TT.
Undersökningen vittnar också om en stor ensamhet, att många i sorg önskar att fler i deras omgivning tagit kontakt. Sorg påverkar oss inte heller bara privat utan även på jobbet. Men oftast är det lättare att ta kontakt om det är någon som står en nära, menar Ingrid Edgardh. På jobbet är det inte lika självklart.
- När en kollega förlorar sin fru, eller någon har förlorat ett litet barn eller en förälder, hur gör vi då? Då tänker vi att det här är ett gott sätt uppmuntra till samtal på arbetsplatser, fortsätter Ingrid Edgardh.
2 000 arbetsplatser, allt från börsnoterade storbolag till företag inom verkstadsindustri, mataffärer och apotek, kommer nu att få ta del av ett stödmaterial som Svenska kyrkan tagit fram. Förhoppningen är att det ska lägga en grund för samtal, att ge råd och tips.
- Vi har första hjälpen-lådor med bandage, vi gör brandövningar. Men när en anställd förlorar någon nära kan vi ibland känna en osäkerhet om vad man ska göra nu, säger Gunilla Löf Edberg, präst och nationell samordnare för jourhavande präster.
Ingrid Edgardh arbetade tidigare som sjukhuspräst på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. I det arbetet mötte hon många människor i kris, men hon såg också de första akuta sorgereaktionerna. I det läget, precis som under resten av sorgeprocessen, handlar det om att visa omtanke.
Det behöver inte vara något komplicerat och krångligt, säger Ingrid Edgardh. Det kan räcka med att underlätta det praktiska i vardagen, eller att själv ta ansvar för kontakten.
- Jag tror inte att vi sopar sorgen under mattan, men att vi däremot är lite rädda att tro att vi betyder något för varandra. Det finns någon slags blyghet och tafatthet. Det är inte lika tydligt i dag att så här gör man när någon har dött som man kanske gjorde förr. I en ny tid måste vi hitta nya sätt att visa varandra omsorg, säger hon.
/TT