Hon föddes i Flarken som nummer två i en syskonskara som med tiden kom att uppgå till sju barn. Föräldrarna Joel och Elna Nilsson drev där ett jordbruk och så småningom även tillverkning av skor.
Margith började tidigt hjälpa till på olika sätt i hushållet. Hon kom även tidigt att fungera som en extramamma för sina yngre syskon för att hjälpa till att avlasta mamma Elna som tog hand om en stor del av arbetsbördan i ladugården.
Margith var åtta år då byn Flarken fick tillgång till elektricitet. Margith kunde berätta. “Jag minns det, precis som vore det igår. När jag steg av Enkvist-bussen ‘isi Brete’, på väg hem från skolan i Svartbjörnsbyn, så lyste det för första gången i historien av glödlampor i alla gårdarna längs promenadvägen vidare hem genom byn. Det var annat än stearinljus och fotogenlampor. Framtiden hade anlänt!”.
Efter en del tillfälliga jobb fick Margith i 18-årsåldern fast anställning som biträde på Garnisonssjukhuset i Boden, eller Garnis som det också kallades. Här fann Margith sitt kall att hjälpa och vårda sjuka människor.
Efter cirka sex år på Garnis kunde hon satsa på att utbilda sig vidare till sjuksköterska.
Efter examen fick hon anställning på intensiven på Danderyds sjukhus, där hon arbetade i 20 år. Hon trivdes i denna krävande roll och engagerade sig helhjärtat för sina patienter, så småningom i rollen som chefssjuksköterska.
Margith accepterade 1980 ett erbjudande att arbeta på det amerikanska barnsjukhuset i Taif, Saudiarabien, på ett tvåårskontrakt. Hon trivdes bra både med personalen och sjukhusets omsorg om sina patienter. Samtidigt lärde hon sig en hel del om den saudiska kulturen och folket, som hon upplevde som mycket vänliga och omtänksamma.
Efter Saudiarabien återvände Margith tillbaka till Boden och kirurgen på Garnis.
Margith tyckte mycket om att resa och hann med flera resor till England och USA – bland annat Hawaii–, Frankrike, Israel, Karibien och Etiopien.
Margith gillade att handarbeta, tyckte mycket om att baka och laga mat och trivdes med att bjuda hem släktingar och vänner på kaffe eller måltider.
Musiken var viktig i Margiths liv, hon tyckte mycket om jazz, så småningom även klassisk musik och särskilt då Beethovens pianomusik.
Hon tyckte om att diskutera hälsovård och politik, men inte minst de stora livsfrågorna.
Margith har lämnat ett mycket stort tomrum efter sig.
Minesord: Margith Nilsson
Min kära storasyster, sjuksköterskan Margith Nilsson, Boden, har avlidit i en ålder av 90 år.
Margith Nilsson privat
Foto: Bruno Nilsson
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!