Han efterlämnar hustrun Lisbeth, barnen Ann och Mats med sina respektive samt sex barnbarn och även systern Eivor med familj.
Det är en vansklig uppgift att i få ord sammanfatta livslång vänskap. Ändå eller just därför vill vi ge uttryck för vilken central betydelse vår mycket gode och trogne vän Leif Cullberg i Alhamn spelat i våra liv.
Han och hans familj i olika generationer var inte bara för oss två utan även för våra mor- och farföräldrar, föräldrar, syskon, barn och barnbarn synonyma med längtan tillbaka till tryggheten i och barndomsminnena från Norrbotten. I unga år bodde en av våra föräldrar, Björn Wahlström, en sommar hos Kullbergs (som då stavade namnet med K) och många år senare köpte Sigvard och Anna-Greta Eklund på andra sidan av vår släkt den fastighet på Alhamnsudden som de sedan besökte varje år livet ut trots att de i flera decennier bodde i Wien.
Leif och hans positiva, flitiga och lojala hustru Lisbeth från Stockholm ställde under åratal allt i ordning inför deras ankomst. De fick lite av sitt idoga arbete återgäldat vid ett uppskattat besök i Österrike. Björn och Birgitta Wahlström köpte lite senare också en tomt och timrade i unga år för egen hand upp ett hus på andra sidan Alhamnsviken. Det var med denna bakgrund som vi två undertecknare träffades och senare gifte oss.
Dessförinnan fick vi leva för oss då bekymmerslösa och spännande lantliv på somrarna med den något äldre Leif som en central gestalt. Han lärde oss uppskatta den unika miljön i Alhamn, lät oss umgås med gårdens olika djur, tog oss ut på fiske, berättade om skogsskötsel, lät oss närvara vid slåttern och var stolt över att få tala med oss om bygdens historia. Han levandegjorde de som förr bott där och på öarna runtomkring och talade intresserat om båtvarven och om flertalet andra tidigare jobbskapande men numera avslutade verksamheter. Leifs kunnighet var imponerande och minnet enastående.
Om förutsättningarna varit annorlunda under uppväxten hade han gärna studerat historia. Det anförtrodde han oss denna hans sista sommar då vi hade i stort sett daglig kontakt. Leif hade stor personlig integritet och kunde för några möjligen te sig norrländskt sluten och lite svåråtkomlig, men han omgavs med stor respekt. Han stod för sina ord liksom för sina åsikter och var en ytterst trofast vän. Dessutom hade han mycket humor som lyckligtvis gått i arv till barnen. Han ägde också en konstnärlig ådra med fin känsla för bildkonst. Leif kommer inte att kunna ersättas fysiskt men hans minne ska vi vårda väl. Det känns angeläget och det är han mer än väl värd som en viktig och trogen central skogs- och jordägare i den bygd han var född i och som han tjänade livslångt med få avbrott.