Min egen vackra jordängel har lämnat mig.
Undersköterskan, Monica (Margareta) Lindskog-Gustavsson, 72 år, senast bosatt i Kalix, har efter en lång tids mycket svåra multisjukdomar avlidit på Sunderbyns sjukhus den 11 oktober 2022, klockan 07.00.
Monica var född i Skeppsholms församling, Stockholm och uppväxt i Mälarhöjden. Hon har två vuxna barn, Cecilia och Fredrik. I början av 1990-talet träffade hon sin nuvarande make, Jan Gustavsson, Kalix. De förlovade sig 24 maj 1991 och gifte sig år 2001 den 1 oktober i Stockholms tingsrätt.
Under hennes uppväxt var det vanligt att barn skickades på "sommarlov" hos familjer på landet. Monica mindes med sorg dessa vistelser hos olika familjer. Hon berättade ofta om vistelser hos bondfamiljer i Jämtland och "stränga troende fosterhem i söder varje sommar".
– Med en adresslapp runt halsen skickades jag som "liten" ensam med tåget på resa till dessa sommarvistelser, har hon berättat med viss sorg under sitt vuxna liv.
Monica blev trots alla vedermödor en stark, klok och glad person. Hon utbildade sig till sköterska och har jobbat på före detta garnisionssjukhuset i Boden, bland annat inom långvården och senare på Sunderbyns sjukhus, medicinavdelningen. Hon gladdes mycket åt att få arbeta där under sin yrkesverksamma tid på drygt 40 år. Monica var en uppskattad kollega, stolt över sitt yrke och yrkeskunnande.
Hon gillade att resa till utlandet; besök gjorde makarna ett antal gånger i Grekland, Turkiet och Cypern. Även kortare inhemska bilresor och semesterbesök hos släktingar i södra Sverige satte färg på tillvaron. Hon trivdes i sällskap med andra människor. Makarna har bott på olika orter i länet efter att sista åren övertagit och bosatt sig i makens föräldrahem i Kalix. Sommarstugan i Östra Granträsk, Kalix kommun, var under en tid pärlan i sommartillvaron. Hon älskade djur, mest av allt sina chow-chow-hundar; Robin, Wina och dagens Viggo.
Sjukdomarna senare i livet tvingade Monica till oerhört svåra operationer som avslutade hennes obegripligt enorma lidande. Något hon trots allt, troligen, försökte finna sig i. Den krävande "egenvården" skötte hon nästan helt själv i hemmet innan sjukhusvistelsen. Vid sista operationerna drabbades hon av stroke och tappade talet. Vid makens sorg uppmanade hon med gester och sin vackra blick till hans/min inre styrka att inte gråta och sörja över henne.
Alla kände Monica som en glad, trevlig, snäll och omtänksam person. Vi saknar denna "jordängel" som nu med all säkerhet finns i himlen hos Gud – och Solen, som var det bästa hon visste och var hennes "vän", som hon ofta uttryckte det. Hon älskade sina barn och barnbarn och hade alltid en tanke på deras väl. Monica kommer alltid att vara mycket, mycket saknad ... far väl!
Monica sörjes närmast av maken Jan, dottern Cecilia, med make Mats och sonen Oskar, sonen Fredrik med barnen Hugo och Tilde, barnbarnen Mathias och Thomas med familjer samt mor/svärmor Lisa, systrar, övrig släkt och vänner.