Erik Rönnbäck
i Siknäs, där vi tillsammans växte upp i en fin hemmiljö, som bidrog till att forma
Eriks framtid i ett kulturellt avseende. Efter sjuårig folkskola tog han realexamen i Töre
högre folkskola och senare studentexamen vid Bodens högre allmänna läroverk. Lärarexamen tog han vid folkskollärarseminariet
i Luleå.Redan i barnaåren märktes Eriks musikalitet. Familjens kammarorgel, inköpt av hans farfar 1909 till ett pris av 138 kronor, blev hans första instrument som i hög grad kom att prägla Eriks stora musikintresse. Detta hundraåriga instrument finns kvar i familjens ägo.Under uppväxtåren fick vi barn i familjen aktivt
delta i allt jordbruksarbete, körslor av hö och ved, samt att bära in veden i vedboden för vinterns bruk. Den känsla som här skapades för hembygden har Erik till fullo tagit med sig till Bölebyn. Det var här han hade sin
första lärartjänst och senare som högstadielärare vid Sjulnäs centralskola.Det var också i Bölebyn som han träffade sin blivande fru Gudrun, som han fick barnen Birgitta och Jan tillsammans med.Efter en mellanperiod på Ankarskatan i Piteå övertog Erik och Gudrun tillsammans "Jåon-gården" med hemman i Bölebyn. Vid
sidan av läraryrket fick Erik där en ny plattform för sitt stora kulturarv, att värna om ett jordbruk och en gård med stora historiska anor. I skötseln av familjens jordbruksfastighet lade han ner mycken omsorg. Särskilt skötseln av skogsmarken var en viktig del i hans arv. För detta arbete tilldelades Erik en utmärkelse av Norrbottens skogsägareförening. I byns gemensamma
angelägenheter var Erik en aktiv person. Detta gäller bland annat byns samfällighet och inte minst bönhusföreningen och tillkomsten av bygdegården.I sin lärargärning i Sjulnäs och Infjärdenområdet lämnade Erik många spår efter sig. Hans ämnesområden var engelska och så kallade SO-ämnen. Där ägde Erik en fantastisk tillgång att genom sin storta berättarförmåga, med stort inslag av humor, sätta in skeenderna i ett större historiskt sammanhang. Själva berättarkonsten syns vara en bristvara
i den moderna pedagogiken, men den behärskade Erik till fullo. Ett av Eriks stora intressen var sång och musik. Allt i från starten med en orgel
i sin hemby fram genom
livet var han en musikalis begåvning. Förutom att
spela all sorts musik efter noter, ägde han den stora förmågan att kunna spela det mesta på gehör. För oss som saknat denna talang har Erik ofta påpekat att den inte är "gratis" utan förvärvas endast genom att öva, öva och åter öva. Det är sannolikt så att han haft helt rätt på den punkten. Denna musikalitet har även synts genom ett livslångt engagemang både
i manskör och Öjebyns
kyrkokör. Starten för detta körintresse fick han redan i hembygden i Töre hembygdskör, ett intresse som han för övrigt delat med
hela familjen i Siknäs. Hans stora musikintresse var en stor tillgång i umgängesliv, föreningsliv och i det kristna församlingsarbetet. I sin hemby Siknäs var han, vid så kallade missionsauktioner, en glad och
humorisktisk utropare, vilken gladde både gammal och ung. Dessutom var han självskriven organist.Med Eriks bortgång har
en stor kulturpersonlighet och medmänniska lämnat oss. I sin gärning har han lämnat mågna ouplånliga spår efter sig, bland alla sina elever i skolan, i musiklivet och i körsången, i Bölebyn, men även i sin hemby, där han i många sammanhang var en glädjespridare. Vi, syskon till Erik, ser med glädje tillbaka på alla minnen av Erik från uppväxten och framåt i livet.
Vi har, med stora inslag av
humor, haft stora diskussioner i en rad filosofiska
frågor, som exempelvis
arbetes glädje och huruvida människan är ond eller god sett ur ett historiskt perspektiv. Även om saknaden är stor så överväger våra glada minnen av vår broder Erik.
Så jobbar vi med nyheter