Var lever vi? Ja, i mitten av allt är det självklara svaret. Var och en är den givna medelpunkten i sitt universum. Det säger sig självt, man kan inte befinna sig någon annanstans.
Men det hindrar inte många från att dela in världen i mittpunkter och periferier - vi är antingen inne eller ute, i centrum eller i utkanten. Men som jag just konstaterade, det stämmer inte - jorden är rund och det går inte att hitta hörnet på en boll. Och de som hävdar motsatsen gör det av ett skäl, de vill att vi alla ska veta vår plats.
Ett enkelt exempel: I vår huvudstad är det självklart att de befinner sig i mittens rike. Det som görs där görs bäst, först samt rätt och riktigt - allt som görs på annat håll görs sämre, sent, fel och annorlunda. Att det är obestritt, allt annat vore att förringa sin egen suveränitet. För att inte tala om att det strider mot naturlagarna.
Bor man i "händelsernas centrum" kräver självbilden att det som gäller där är det som gäller. Detta blir extra tydligt när alla som sköter det offentliga samtalet också finns där. När världen utanför ska beskrivas hämtas inte längre beskrivningen från dem som bor där. I stället åker man ut på upptäcktsresor, exkursioner och gör nedslag i verkligheten.
En gång på 1970-talet hade Kuriren en sommarvikarie söderifrån. Han hade en dröm, han ville göra ett reportage om Pajala och tjatade tills han fick ett tveksamt ja. Vi borde ha vetat bättre, vikarien hade redan en klar bild om hur det var att leva i Pajala och ville bara få den bekräftad. Han kunde ha besparat sig resan och nöjt sig med de sägner som redan fanns i hans huvud.
Gissa vad våra läsare i Pajala tyckte om den bild han tecknade av dem - de framställdes som offer vars enda räddning, och dröm, var en snabb flytt till civilisationen. Oj, vilket ursinne vi fick känna av. Med all rätt.
I dag får jag samma känsla när jag tittar på hur riksmedia skildrar livet i provinserna. Vänligt nedlåtande, ibland lite storögt men utan att imponeras - alla positiva omdömen avslutas med ett "men" ... men är det inte lite kallt/ödsligt/mörkt/tråkigt/ont om/långt ifrån och ensamt? Och vilken konstig mat ni äter. Pölsa och blodpalt - är det gott? Och dansband ... försvann inte de på 70-talet?
Jag misstror alla rapporter från stora världen som kommer från "vår utsände". Om han eller hon inte kan ge en korrekt bild av Övre Soppero så varför tro på det vi får veta från Nedre Volta.
Efter många år i yrket vet jag vad som intresserar riksmedia från vårt län: ihjälfrusna, vildmarksdramer, skoterdöd, arga gruvarbetare, märkliga kufar med kul dialekt, köld-, is- och myggrekord. Men nyheter om framgångsrika företag, lyckosamma innovationer, värmerekord och människor gör sig icke besvär.
Det är ingen slump att alla kufar, utvecklingsstörda och osofistikerade särfall som skildras i media alltid kommer från Köping, Hudiksvall och Täfteå. Men aldrig från Kungsholmen, Söder eller ens Tullinge. Men trösta er med att kufarna fyller en viktig funktion, de stärker självkänslan hos alla andra - särskilt på Kungsholmen.
Sossarnas nya ledare får dagligen höra att partiet måste vinna väljarna i huvudstaden. Varför det, är inte det att övervärdera platsens betydelse - fem av sex svenskar röstar på annan plats.
Tänk om den majoriteten inser att samlad så sätter den dagordningen. Då kan vi nog vänta oss en indignerad studiodebatt om hur oansvarigt det är att splittra landet. Den paraden av upprörda kufar skulle jag ogärna missa.