Min faster är en pålitlig dam. Hon är kulla, bosatt i Mälardalen men förärar Norrbotten, och då främst Tornedalen, med sin närvaro varje sommar. Och det med en imponerande regelbundenhet; några dagar efter midsommar dyker hon upp och i slutet av augusti försvinner hon igen i riktning syd.
Hon är som sagt pålitlig och regelbunden och har fler goda rutiner - varje sommardag kastar hon ett öga på köksklockan och utbrister: "klockan fyra, dags för en GT". Varvid hon plockar fram gin, tonic, is och glas. Så ska fastrar vara, pålitliga och välförsedda. Jag är visserligen ingen älskare av drinkar men en GT slinker alltid ned.
Denna stund av förfriskning brukar signalera "jobb upphör" för dagen. Inte för att man ska arbeta under sin semester men i ett sommarhus finns det alltid saker att göra, inte enbart saker som kan eller bör utan snarare måste göras.
Nåväl, var dag har sin plåga men en välblandad GT får en strax tillbaka i semesterstämning. Sedan vidtar matlagning och begreppen matlagningsvin och dito whisky får då en ny innebörd. Det är inte enbart i grytan dryckerna hamnar. Nu lagar jag inte så gärna mat, jag äter hellre. Vissa monotona uppgifter av simplare art kan dock landa i mitt knä, som att skala potatis, hacka lök och fixa en sallad. Och då kan man behöva något som förgyller och underlättar arbetet.
Som ni förstått uppskattar jag alkoholhaltiga drycker. De smakar bra helt enkelt, de flesta i alla fall. Jag tycker om både vitt och rött vin, visst öl samt enstaka destillerade drycker. "De ska se ut som teakolja", sade en gammal farbror när han i min ungdom bjöd på fin whisky och jag instämmer.
Det går inte heller att bortse från att alkohol även får mig att må bra, i varje fall för det mesta. Vi trivs tillsammans, helt enkelt. Det är detsamma i min vänkrets, där uppskattas det högt när det
plockas fram öl till förtugget, mörk rom till kaffet och generöst med vin där emellan. Och vi samtalar gärna om alla rapporter vi läst om hur hälsosamt det är med ett glas vin till lunchen, öl till middag och en konjak till natten (undrar om man ska inta allt tillsammans alla dagar i veckan för bästa effekt?).
Men ibland passerar ett spöke genom rummet. Vi bortser ju framgångsrikt från de lidanden och kostnader som alkoholen medför. Vi föredrar att förfasa oss över de problem som andra droger skapar. Men det är faktiskt rusdryckerna som står för minst nio av tio av alla brott, all misär och all förstörelse, sjukdom och död som alla våra droger gemensamt förorsakar. Jag kan tycka att det är ett högt pris vi får betala för att jag och min kära ska få dela en flaska rött till lördagsgrytan. Inte för att någon har protesterat, inte än i alla fall.
Men det är då jag tänker på dig, Jonte - vi växte och följdes upp till vuxen ålder. Vi mellanölsdebuterade tillsammans och du gillade också alkohol, för mycket skulle det visa sig.
Efter skilsmässan flyttade du till annan ort och vårt umgänge flyttade till telefon.
På slutet blev det lite ensidigt, min telefon ringde, jag svarade och du sa "ring upp". Du hade förlorat ditt fasta abonnemang och betalkortet på mobilen räckte inte långt.
Jag hörde aldrig på dig hur illa det var och därför kom beskedet som en chock, vi var tre vänner på begravningen.
Det är flera år sedan men jag har ännu inte lyckats förmå mig att radera ditt nummer ur mobilens minne. För att du ska stanna i mitt.