Allt hänger samman - det är en gammal sanning. Om en fjäril nyser i Odense blir det sjöbris i Brisbane, eller hur talesättet nu lyder. Det var dock en sanning med stor modifikation men jag skriver var för nu förefaller ordspråket att bli verklighet i stor hast. Vi blir dagligen påminda om att en dikeskörning i Övre Volta kan leda till ett varsel om uppsägning i Nedre Soppero. För att ta ett udda exempel. Ta ett annat, ta Grekland (jag antar att det kan tas bokstavligt, landet lär inte kosta många drachmer i dag) - på bara några månader har uruselt hanterade statsfinanser där kastat hela världen in i en ny depression. Om flera länder delar på en valuta och finanspolitik så får man väl ta konsekvensen av det - en riksbank, en finansminister och en ekonomisk politik för alla. Tänk er fem personer som delar ett hus med gemensam och lika fördelning av kostnaderna. En av de fem har små inkomster men dyra vanor och han belånar hela huset. Men även de pengarna tar slut och då återstår bara personlig konkurs. Banken vill ha sin säkerhet och vilka ställs inför valet att betala lånet eller lämna sina hem? Jo, de övriga fyra. Vad glada de måste vara för att de lät den femte bestämma över sina pengar helt själv. Ekonomin är global, nationer är nationella. Där har vi inte hängt med. Eller ta senaste miljökatastrofen. Ett brittiskt företag klantar till det och här kan man snacka om en dubbelbogey i den mexikanska golfen. Hur många länder som drabbas vet vi inte än och oljan lär inte bry sig om några gränser. Miljön är gränslös medan nationer ringas in av såna, per definition. Där har vi inte heller hängt med. Utvecklingen går dessutom åt fel håll - det blir ständigt fler nationer och fler gränser, inte färre. Folkslag i minoritet som ser sig missgynnade tar ofta chansen att bilda eget när tillfälle ges. Men knappt har den nya nationalsången klingat ut förrän en ny minoritet hojtar till och anmäler utträde. Och så fortsätter det. Vart ska det sluta? Republiken Ullatti och valmonarkin Tashi? Ett folk, en nation lyder stridsropen och de skär i mina öron - nationalism delar in och exkluderar människor och vips har vi etnisk rensning som ett brev i e-posten. För vissa folk räcker det inte med en enda gemensam nation. Nä, de kan inte enas om vilket politiskt system de ska ha och strax har de delat sig i nord och syd eller öst och väst. Folkrepubliken Ullatti, någon? Nationellt självbestämmande må låta bra i högstämda tal men är en överskattat metod för att lösa jordens framtida utmaningar. Vårt kära klot klarar sig nog alltid, det har varit med om mycket men alltid studsat upp från golvet på nio. Men vi är nog inte lika stryktåliga. Frågan är vad man törs anförtro en enskild nation. Om pengar och miljö är olämpliga leksaker för stater hur ska vi då ställa oss till vapen. De är säkert lika minerade områden att bestämma över som brott och straff, reglering av arbetsmarknad och fiske samt hunddressyr. Vad kan då fria nationer ges ansvaret att själva råda över? Tja, färgerna på den egna nationsflaggan är väl lämpligt. Och när man vill ha allmänna val - i den mån man har allmänna val - är väl också ett lands ensak. Men där går gränsen. Några gränser måste det ju finnas, trots allt.
