Hundvalpar får alla att vekna och utstöta små pip av förtjusning, de är nästan lika hjärtknipande som små bebisar. När det nu blåser nya vindar inom barnuppfostran hämtas inspirationen från hunddressyr och valpfostran. En slump? Vad vet jag, ursprungligen lär metoden komma från dressyr av delfiner vilket i och för sig inte talar mot ett samband. Men hur som helst, inte för att jag vet vad metoden heter men den bygger på en liten manick som klickar. I all dressyr, uppfostran, drill, träning, inlärning, skolning, exercis och utbildning har käppen sedan länge kompletterats med moroten. Straff och belöning varvas för att skapa rätt motivation. Men nu ska käppen bort helt och hållet och kvar har vi enbart moroten. Och det är en morot som alltså klickar när man trycker på den. Tanken är att om hunden gör något man vill att den ska göra så förstärker man det med ett klicka. Ett klick som även åtföljs av beröm och ibland en liten godbit. Om hunden gör något man inte vill så ignorerar man den bara, man struntar i vad den gör helt enkelt. Kanske inte så lätt om den tuggar på grannens katt. Nåväl, hunden söker strax efter klick och därmed kan du förstärka önskvärt beteende. Snart är vi alla omgivna av kloka och trogna Lassies medan den ohyfsade byrackan försvinner som ett sidospår i evolutionen. Hundar är djur men när klickern nu gör entré inom skolan och barnuppfostran kanske en och annan höjer på ögonbrynet. Nu är dock godbitarna ersatta av guldstjärnor som kan lösas mot en mer påtaglig belöning när de uppnår ett större antal, som till exempel en ledig dag (hmm, det bästa pris man kan få i skolan är att slippa den ... är inte det fel signal?). Det finns säkert de som inte bara höjer ögonbrynet utan även överläppen (morr) när de får veta att små barn ska drillas som cirkusdjur. Men är inte livet en enda lång skoldag, från det att vi lär oss att inte kissa i sängen till dess vi lär oss det igen. Vi börjar och slutar livet på samma vis, hjälplösa i sängen med blöja på. Det enda värdefulla nya erfarenhet vi kan göra i så långt framskriden ålder är var man säkrast gömmer whiskeyn från hemtjänsten. Vi skål... klickar för det. Men allt lärande bottnar i psykologi och beteendevetenskap. Jag är inte särskilt kunnig på området men har i alla fall snappat upp att Freud ska ut och Skinner in, där hittar vi ideologin bakom klickern. Om Freuds frånfälle kan få miljoner amerikaner upp ur psyksoffan vete fasiken, den är knuten till så starka ekonomiska intressen. Men trenden är att vi ska sluta rota i de undermedvetna rattar som styr vårt psyke. Nu ska vi strunta i orsakerna till mentala tillkortakommanden och i stället lära oss hantera dem. Ja, vem tusan är intresserad av att pilla på de sår som en orättvis fördelning av lördagsläsken satt i sinnet. Det är väl bättre både för individen och samhället om den förfördelade får ett plåster i stället. Pillar man på ett sår läker det aldrig. Men världen är inte lika förutsägbar som vårt ständiga sökande efter enkla lösningar. Snart är väl även klickern historia och hundar och barn dresseras med andra metoder. Huvudsaken man i någon mån gör skillnad på dem, i alla fall när det ska serveras middag. Tendensen att personifiera djur blir allt starkare men det är ett annat kapitel som får avhandlas vid annat tillfälle. Då tänker jag varken skälla eller morra men det kan tänkas att jag lyfter lite på benet.
