Det finns gamla beprövade förhållanden och tumregler som gäller sedan urminnes tider. Eller fanns bör jag snarare säga för nu händer det saker. Stabila grunder inte bara ruckas en aning utan det är mer som en revolution - saker och ting ställs på huvudet, upp och ned samt bak och fram.
Visst, det mesta förtjänar att omprövas och inget varar för evigt (det skulle i så fall vara min otur i spel) men ibland hänger jag inte med utan ställer frågan: men ska det inte vara tvärtom?
Ta bara när jag flög senast, jag beställer och betalar min biljett på nätet. Inga problem även om flygbolaget är lite misstänksamt mot mitt bankkort. Sedan vill de veta om jag tänker ha bagage och eftersom rena kalsonger alltid är bra att ha så blir plötsligt biljetten lite dyrare. Utfrågningen fortsätter (ja, den sköts av en webbsida) och en förbokad plats vore väl bra, menar flygbolaget och påpekar att det kan du fixa själv, utmärkt. Då blir biljetten lite dyrare igen.
Jag avböjer, en bokad plats är bra men inte nödvändig - det finns inga ståplatser på ett flygplan.
I stället får en av flygbolagets anställda manuellt boka plats åt mig vid incheckningen. Det är gratis.
Om jag gör det själv kostar det mig pengar, om jag låter flygbolaget sköta jobbet behöver jag inte betala. Vore jag chef på flygbolaget skulle jag ha ett utvecklingssamtal med den person som kom med den idén. Men kanske den är genial - "vi låter passagerarna göra vårt jobb och tar dessutom extra betalt för det". Ja, går det så går det ... men ska det inte vara tvärtom?
Banker förbryllar, i min barndom var de aktiva och som litet barn påtvingades man både bankbok och goda råd om vikten av att samla sina tillgångar. Budskapet var glasklart och ofta framfört av de två tecknade figurerna Spara och Slösa (inte så sofistikerat kanske men, som sagt, glasklart). Spara var hjältinnan medan Slösa gick genom livet med stora problem.
Men i dag är Slösa ett mönster för oss alla, ivrigt påhejad av bankerna. Spara är portad på finansinstituten och ses som en samhällsfara, för hur ska hjulen fortsätta att rulla allt fortare om vi inte konsumerar mera? Hur hamnade vi i den rävsaxen? Med risk för att uppfattas som antik har jag svårt att förstå hur Slösa fick ersätta Spara som huvudrollsinnehavare i filmen om vår tillvaro - bör det inte vara tvärtom?
Vi ser dem överallt, alla dessa människor som promenerar, joggar eller rastar hunden på våra trottoarer och gångvägar. Så har det varit i årtionden men till skillnad från förr så nyttjar de allra flesta inte enbart benen längre utan även läppar, tungor och öron är i gång. Vi kan inte längre gå ut en stund utan att samtidigt stå i kontakt med omvärlden. Att inte vara ständigt uppkopplad framkallar tydligen någon form av existentiell kris, om luren tystnar eller displayen slocknar då finns man inte.
Gud hjälpe oss om vi blir ensamma med våra tankar. Eller det blir helt tyst en stund. Jag vet, tanken svindlar. Tomhet skrämmer och stoj gör oss trygga. Men det vore skönt om det var tvärtom.
Och samtidigt som vi vanliga dödliga alltid är nåbara så blir de som rår för det alltmer otillgängliga, ju mer sofistikerat kommunikationsbolaget är desto svårare är det att få kontakt med, en av vår tids stora paradoxer. Stora telefonväxlar med knapp- och röststyrning sållar bort de flesta som försöker och alla direktnummer är borttagna. Men bolagen vet hur man bäst undviker besvärliga typer, som kunder och annat löst folk. Kunde det inte vara tvärtom?
Men jag rycker mentalt på axlarna och struntar i vilket. I stället för att reagera. Jag kanske skulle göra tvärtom.