Minns ni Stasi? Ni vet, den där statspolisen som sysselsatte hälften av alla östtyskar med att spionera på den andra hälften. I Sverige har vi sluppit Stasi, behovet har saknats. Vi har alltid frivilligt givit Storebror alla de verktyg och uppgifter han behöver för att hålla ordning på oss. Vi har dessutom alltid gjort det med glatt humör och utan eftertanke. Och det blir bara värre, eller bättre - det beror på vilken sida om skranket man står. För Storebror har alltid velat hålla koll på oss, oavsett vilken skepnad han antar. Kapitalister vill veta allt om oss för att ha koll på våra pengar. Folkvalda vill veta allt om oss för att ha koll på våra åsikter. Diktatorer vill veta allt om oss för att ha koll. På allt, punkt. Vi är nog ganska ensamma i världen om att släppa den kontrollen helt frivilligt. Kanske för att det var väldigt länge sedan någon nattetid knackade på vår dörr och förde bort oss till okänd adress i svarta bilar. En rad europeiska stater vädjade häromdagen till Google att respektera medborgarnas privatliv. Det finns en stigande oro i dessa länder över hur snabbt den privata sfären krymper för enskilda människor. Bland de vädjande staterna fanns inte Sverige, inget att förvånas över. Medan tyskarna stoppat Google från att publicera de foton av hus som poppar upp när man söker en adress på nätet så gläds vi svenskar över att vi kan kolla om moster Anna i Jönköping klippt gräsmattan. Utan att hon vet om det. I Tyskland ansågs husbilderna på nätet kränka den personliga integriteten och tyska staten krävde att Google skaffade fram skriftliga godkännanden från varje enskild fastighetsägare för att få publicera bilderna på nätet. Vilket givetvis är en omöjlig uppgift så Google gav upp. Vi tar en bild med vår mobil och lägger ut den på nätet och låter hela världen få veta var vi bor. Vi berättar glatt vad vi äter, dricker och tycker samt vilka vi känner och vad de äter, dricker och tycker. Varje gång vi nyttjar mobilen, datorn och GPS-en så vet Storebror var vi finns, vad vi gör, med vilka och vilken färg du har på strumporna. Inga e-brev, sms eller blogginlägg är privata och kan när som helst hoppa upp och bita dig i röven, fråga Tiger Woods. Det angår dig inte! När hörde ni det senast? I dag anses det snarare lite suspekt att vara privat - "vad har du att dölja?", ungefär. Tja, kanske lite, kanske mycket men det angår dig inte. "Dumme Schweden, blue-eyed swedes" - att vi svenskar är naiva och godtrogna är något vi fått höra i snart 200 år. Man kan undra varför. Visst, nästan alla människor är hyggliga och vill dig inget illa - jag har en god vän som hävdar detta med emfas och som dessutom stryker "nästan". Jag har en ljus människosyn men är inte ens i mina bästa stunder helt beredd att hålla med. Och jag har fått bevittna hur min väns orubbliga tro på mänsklighetens godhet kostat honom ett jobb, två mobiltelefoner och ett plundrat bankkonto. Hittills. Vår önskan om att alltid vara med, hörd och sedd, uppkopplad, stand-by och kontaktbar parad med vår omisstänksamma samhällsanda är inte enbart positiv. Skilj ur, logga ut, stäng av och koppla bort. Det är stressande att alltid hålla alla underrättade om allt man gör så glöm inte heller att koppla av.
