Först sätter sig en, sedan två och så plötsligt är hela tråden full. Tråd och tråd förresten, vi talar om en luftledning, en traditionell elledning. Men också en traditionell sittplats för alla svalor som finns runt sommarhuset. Den och telefontråden strax intill fungerar som ljugarbänkar för svalorna som samlas där i skymningen för att dryfta dagens myggfångster och flyglekar.
Luftledningar har blivit sällsynta och man undrar var svalorna sitter när alla deras sittplatser försvunnit under jord. Man kan ju också undra varför de kommer hit överhuvudtaget - jag var i Italien i våras och där fanns det också gott om svalor. Och de föreföll må alldeles utmärkt så varför svalorna kostar på sig en flygresa 250 mil norrut när de lika gärna kan njuta sommaren vid Medelhavet är lite svårt att begripa.
Om de nu inte är lika förälskade i den norrbottniska försommaren som jag, en tid fylld av ljus, nyväckt liv och hela världen är grön och blå. "Följ mig på en kärleksresa i sommar till norra Skandinavien - där är nätter vita, myggsvärmarna svarta och jag vet en ledig lada med glipa i dörren där vi kan bygga ett tryggt hem för de små", säger kanske herr Svala till sin dam en vårdag där de sitter på sfinxens huvud och planerar.
Det är funderingar som dyker upp när man sitter där i kvällssolen på farstutrappen med sin Loranga. Vilken fantastisk sommar vi har haft för funderingar i solen. Tyvärr blev det inte så många sådana tillfällen då väggar, knutar och fönsterfoder skrek efter färg. Skrikiga färger har man hört talas om men det här var något nytt och det var dessutom rop som inte lät sig ignoreras.
Och vilken fantastisk sommar vi haft för solbränna - i år måste väl alla lyckats bryna sig, till och med jag har fått färg. Det vore synd att kalla den färgen brun men i mitt fall kan man inte vara kräsen, den skriker i alla fall inte så högt.
Jag riktigt ser hur alla nu skakar unisont på huvudena av misstro, sommaren har väl inte varit god mot dem som älskar bad och sol, den var ju tvärtom kall, blåsig och regnig. Nja, det var endast två rätt av tre möjliga, särskilt blött var det väl inte. Luleå kom ju tvåa i Solligan, kom igen nu - hur kräsen får man vara?
När sommaren är riktigt varm kan man sitta i skuggan utan att frysa, vilket är idealet. Men i år har jag tvingats ut i solen för att slippa huttra. Och eftersom solen skiner med samma styrka oavsett lufttemperatur så blev det en del soltimmar, och därmed lite bränna. Elementärt min käre Watson.
Nå, färg blev det även på väggar och foder, där fick de så de teg. Och när man går där och skrapar och målar så blir dessutom alla kvinnor lugna. För de har det svårt att se helt overksamma män, då blir de nervösa och det är säkert något genetiskt. Det spelar mindre roll vad man arbetar med; man kan slå gräs, bära ved eller hämta vatten - huvudsaken är att man gör något. Eller ser ut att göra något ... att slå dank, bära sig åt och hämta andan skapar inte samma lugn, av någon anledning.
Nej, verksamma män omges av avspända kvinnor. Jag minns hur min mor brukade få en bekymrad rynka i pannan om man besvarade frågan "vad har du gjort i helgen då?" med ett sanningsenligt "absolut ingenting, bara latat mig". Hon måste ha oroat sig för hur en drönare som jag skulle klara livet. Med viss fog kanske.