Kallprat eller djupa samtal - smaken varierar och människor har oftast förkärlek och förmåga för antingen det ena eller det andra. Men det är sällan de två sammanfaller, fram tills nu.
Kallprat brukar innebära snack om väder. Det hade i vanliga fall varit en osedvanligt passande koppling just nu. Men väderprat betyder inte längre att man undviker de stora existentiella frågorna utan tvärtom - det är just dem man sysselsätter sig med. Väder är i dag den stora viktiga frågan, inte längre sedd över axeln som den nödlösning vi tar till när vi inget annat har att säga.
Det har även media upptäckt. De har alltid rapporterat om väder men ämnet har sällan hamnat på löpsedlarna. Då gör jag undantag för säsongsdikterade klassiker som "här hittar du solen i sommar" och "här får du en vit jul". Men nu är det krigsrubriker var och varannan dag.
Jag ska motstå frestelsen att göra mig lustig över en del dragningar men kan inte undgå att förundras över hur en rubrikmakare kunde döpa ett möte mellan två väderfronter till "Köldexplosion". Om två väderfronter krockar då dundrar det förvisso men det kallas åska. Jag har även hört det smälla i knutarna vid extrem kyla men explosion ... räcker det inte med att folk skakar av köld, ska de även riskera att sprängas i bitar. Nu väntar vi bara på mördarsnön ...
För övrigt förefaller folk förvånade över att vi lever i ett vinterland. Jag borde vara mer luttrad men har svårt att bara rycka på axlarna ... varför? Jo, jag ska bekänna en sak: jag är rädd för kyla - den skrämmer mig. När kvicksilvret kryper nedåt kommer även min oro krypande - köld får mig att darra av mer än ett skäl.
Min livliga fantasi gör mig inga tjänster när jag utan problem kan föreställa mig ett permanent elavbrott just när kvicksilvret når minus 30. Hur många av er klarar att värma sin bostad utan elström vid den temperaturen, räck upp en hand alla ni som fixar det. Ryms vi andra hemma hos er?
Jag ogillar kläder, jag ogillar att frysa och jag klarar mig utmärkt utan snö. Men jag bor i Norrbotten. En berättigad fråga till mig: vad har du för fel på huvudet? Ingen aning men jag tar gärna del av era teorier.
Men jag har en idé som skulle mildra det bistra en smula - en reform för att förkorta vintern och förlänga sommaren. Det började med att jag retade mig på vår månadsindelning - varför har februari 28 dagar och mars 31? Jag vet att februari en gång var årets sista månad och fick nöja sig med de dagar som var kvar, dessutom en regulator så att inte årstiderna rör på sig.
Men delar man in årets 365 dagar i tolv lika stora delar får man 30,42 dagar per månad. Året kan då fördelas på sju månader med 31 dagar, tre månader med 30 dagar och två med 29.
Ge april, maj, juni, juli, augusti, september och oktober 31 dagar. Ge november, februari och mars 30 dagar medan december och januari får nöja sig med 29.
Det skulle förlänga sommarhalvåret med tre dagar! Och vintern kortas med lika många - det låter inte mycket men som vintern vanartar sig just nu är jag villig att ta vad jag kan få.
Skottdagen (regulatorn) bör flyttas till årets sista dag och utnämnas till vår enda sanna nyårsafton, att fira nyår bara vart fjärde år skulle göra mycket för folknykterheten. Den enda som lär protestera är Sylvester. Om han nu finns, vi har då aldrig mötts.