För en tid sedan återknöt jag bekantskapen med en gammal skolkamrat. Kamrat och kamrat förresten, vi gick på samma skola i samma årskurs men inte i samma klass och vi träffades aldrig på fritiden. Det var väl inget större fel på grabben men vi hade inte mycket gemensamt.
Han hade helt försvunnit ur mitt minne och jag skulle aldrig ha känt igen honom, vare sig till namn eller utseende, om vi mötts på gatan i dag.
Men nu gjorde vi inte det utan han besökte mig i en dröm. I den var hans identitet självklar och han hade dessutom haft den goda smaken att åldras på ett mycket naturtroget vis. Han hade till och med tappat mer hår än jag, stackaren.
Och inte nog med det, vi samspråkade glatt om andra skolkamrater vi haft som jag också glömt, både personerna och det vi gjort. Det väckte hågkomster som tacksamt nog stannade kvar efter uppvaknandet. Och efter ett visst rotande i gamla dammiga hörn av minnesbanken kunde jag konstatera att de till stor del måste stämma med verkligheten.
Jag hjälptes på detta sätt att minnas personer och händelser från min ungdom som sedan länge försvunnit ur mitt medvetande. Men inte ur mitt omedvetande, uppenbarligen. Någonstans fanns alltsammans (nåja) kvar i en särskild liten box och dess lock lyftes av en dröm.
Hur förklarar man det? Tja, jag har ingen aning och det har ingen annan heller. Vi drömmer när vi sover, så är det och alla försök att förklara hur och varför har stupat på vår begränsade fattningsförmåga och reducerats till gissningar och teorier.
Freuds drömtydning säger nog mer om hans tidsålders bekymrade relation till sexualitet än om drömmar. Hobson menar att drömmen är hjärnans försök att bringa reda i sitt eget kaos av fragmentariska bilder. Men hur förklarar det att drömmar har inslag och detaljer utan anknytning till verkligheten, var kommer dessa brottstycken från?
Däggdjur drömmer, det är dock forskarna tämligen säkra på. Och alla som bevittnat en hund jaga katt i sömnen kan nog skriva under på det. Men hur det är med andra djur är oklart men om förutsättningen är sömn så är chansen stor eftersom alla djur sover, till och med fiskar. Men vad drömmer en lax om? Eller en fluga (ok, det kan jag föreställa mig men sk*th*g är ord som jag undviker).
Vissa djur, som valar och delfiner, sover med en hjärnhalva i taget. Jag förstår dem, jag känner en del människor som gör samma sak och jag önskar ibland att jag hade den förmågan - särskilt när man hamnat i tristess i en allt för bekväm stol tätt på lunchen ... zzzzz.
Men mitt intresse för drömmar har vuxit med tiden. De hälsar på varje natt men jag minns oftast noll och intet, glöm din dröm är regel. Men jag har börjat komma på mig själv med att ägna en tanke på vad som komma skall vid läggdags. För sömnen är inte bara en transportsträcka till nästa vakna period utan en upplevelse i sig. Det finns säkert någon som tillskriver detta ett sällsynt händelselöst vaket liv men då bjuder jag på det.
En god vän plågas av mardrömmar, "de får Stephen Kings värsta skräckskildringar att framstå som barnböcker", hävdar han. Skriv ned ruskigheterna och ta upp konkurrensen, kontrar jag hjärtlöst. Som slipper maror.
Drömmar har sällan någon bäring för vårt vakna liv, det är därför lätt att avfärda den delen av livet som betydelselös, som en stunds zappande mellan meningslösa tevekanaler.
Och till er som hoppas och tror att drömmar ska slå in har jag bara ett besked: dream on.