Lyhört: Älgbesök
Kom så får du se, säger mannen en kväll när månen lyser över snön. Han tittar ut genom fönstret, pekar, ja, där är dom!
kliver först upp på snövallen och knipsar åt sig några kvistar att mumsa på. Jag har en stor och mycket vacker rönn. Så vitt
vi kan se så här på håll genom fönstret
i månskenet har den inte blivit fulare. Senast det var älgbesök var barnen små. Jag stack ut huvudet för att stänga vädringsfönstret i deras sovrum inför natten när mammans stora älgansikte förvånat vände sig mot mitt. Ät du, sa jag och såväl ungen som
mamman fortsatte tuggandet och då gällde det en lönn som varje vinter brukat toppfrysa. Bra trädgårdsmästare och billig, sa vi när den växte till sig. Sen maken gick bort började den dock luta. - Hur känns det att komma hem till vintern igen? undrade en bekant på stan. - Jo, handduken blir i alla fall inte svart när man torkar av ansiktet om kvällen. Utan att fundera borstar vi tänderna
i kranvatten, ja till och med dricker det. Och älgbesök har vi. Visst låter det som en saga! Är ni från Sverige, bra, sa en man i Kairos gamla marknadskvarter, då kan ni ordna visum till mig och min familj. Åka bort är härligt men tänk att dessutom få resa hem igen. Och inte nog med att man bor där man vill leva, borta var allt inkluderat. Förutom dricksvattnet. Samvetet satte igång att skava. Det finns en biståndsknapp, sa mannen, han brukar trycka på den när han pantar tomglas. Jaha, sa jag som aldrig sett den förut. Och nu står vi här vid fönstret och delar med oss till älgarna. Synd att dom inte tyckte om dina andra buskar och träd,
säger mannen och fortsätter: Det här borde Ahmed få se. Han var vår guide i Egypten. Jag trodde älgar var små, sa han, som får ungefär, det ser ut så på TV.
Så jobbar vi med nyheter