Den rödbröstade bofinkshannen sitter och spanar mot den oansenliga tjejen i häggmispeln intill. Sitter och sitter förresten, han liksom studsar. I sin iver får han grenen att gunga men det är hon som bestämmer när och var och om. För mig känns våren inte längre akut, den infaller vid alla möjliga årstider. Och jag har till och med hunnit putsa fönstren. - Det är ingen dansare du träffat, sa en bekanting i snabbköpskön medan han packade upp varorna på bandet. - Jodå. Efter nyheterna med Greklandskris och allt brukar jag locka in honom i vardagsrummet. Det är svårt att vara dyster medan man buggar, märkte jag redan som singel. Och ni dansar och ni dansar, sa en kvinna senast vi var ute. Det gjorde alla andra med, men först sedan de kollat skyltarna. Damernas stod det på den ena och efter tre danser tändes Herrarnas. Men mannen har ingen byta-vana och ingen annan skulle heller titta på mig med de ögonen och se så glad ut medan vi håller på. Härligt att vara en del av ett stort danshav, sa jag till kompisen i telefonen. Som att sjunga tillsammans i Missionskyrkan, svarade hon och han som spelar lägger tonen lite lägre så att alla kan sjunga med, den enda som klagar är en karl som sjunger i kör och vill ha det högre. Missionskyrkans psalmer handlar ofta om Jesus, sa hon. När Jesus kommer igen, brukar hon säga till sina vänner i församlingen, hur kan ni då veta hur han ser ut? Tänk om det är Jonas Gardell? Det är vår, harens fläckiga päls passerade utan stopp. Igelkotten ilade förbi med nosen mot det brungrå och på baksidan skuttar ekorren hit och dit för att kolla vad han tappade greppet om i höstas. Själva lutar vi krattorna mot väggen vid lunchtid och tar en kopp i vindfria hörnan. Solen tuggar på den sista snöfläcken medan sommarn glider in från öster. Vid ett årsmöte nyligen meddelade styrelsen att de inte lagt någon budget för nästa år, eftersom det ändå aldrig blev som man tänkt sig. Men vi kan lugna er med att vi inte planerar nåt särskilt, sa de.
