Malligt bredbent stod järnkonstruktionen ovanför oss redan första dagen i Paris. Kön var oväntat kort. - Årstiden, sa mannen, mars och lågsäsong. - Kolla, vissa tar trapporna upp! I Eiffeltornets närmsta ben rör sig en myrstig! Funkar inte hissen? Att dom törs! I morse blev det Montmartre. Redan innan trapporna till Heliga hjärtats kyrka knäpptes jackorna upp och på med solglasögonen, de röda. Sacre Ceur, som en marängtårta mot vårhimlen och nedanför låg stan lugnt i soldiset. Keep smiling lady, sa en karl på Place du Tertre med skissblock under armen. Man går enligt guideboken men det är det oväntade som fastnar. Vi såg bara den korta kön till Eiffeltornet, den långa på andra sidan, varför stod folk där? Vi tog inte trappstegsmarkeringen på allvar heller. Men var fanns hissen? Från första etage kanske, sa damen i luckan. Då är det bara att gå, tyckte mannen och travade iväg. Hjälp! Kallt ven vinden mellan gallret, snabbt blev mänskor myror, inte titta ner, hjälp, trava på, trappa efter trappa efter trappa, fort, fort, äntligen en plattform! Hissar? Nä. Fortsätt till nästa, sa en karl. Och det såg ut att smalna av! Never, som en dam sa, inte med min fobi! - Fortsätt du! Jag skyllde på ryggen, benen, kallblåsten. På att det var tre dar kvar, man vill ju orka Paris. Tänkte: Jag behöver inte bevisa nåt. Ett litet Eiffeltorn, hade åttaåringen sagt, när jag frågade vad han ville ha från Paris. Nu låg det i väskan och dagarna gick. Vårvärmen kom. Och tankarna. Om man räknar trappstegen kanske? Siffror hindrar tänkande. Metoden hjälper även när man ska somna, ett och två och tre och.. Tornet sitter ihop med 2,5 miljoner bultar och svajar högst 7 centimeter, informerar mannen. Sista dan blir det Versailles utifrån och en sväng i Boulognerskogen. Sen drar Eiffel in oss i tornet igen. Att välja långa kön mot hissarna vore plötsligt ingen sport. Jag först den här gången, iiih, inte titta ner, klättrar och räknar 1, 2, 3...130, 131, och mannen efter som en säkerhet, 267, 268, det pillrar i knäna, iiih, 328. Sjuhundra steg ska det bli enligt guiden och i spiran är det bara hissarna som rör sig, iiih! - Kom ni upp? undrar åttaåringen. -Ja! Så klart! Man ville ju inte bli ihågkommen som en farmor som inte vågade sig upp i Eiffeltornet.
