- Här, säger mannen och reser sig efter ett fåtal. Vi kliver iland och tar oss genom hojtande minglande doftande kommers. En turistpolis kliver fram ur vimlet.
- Håll i plånböckerna, manar han och undrar: Vart är ni på väg? På jackan står det First friend.
- Dit, svarar mannen min och pekar mot Grand Palace, Thailands heligaste helgedom.
- Stängt för särskilda böner just nu, men ni har tur! Endast en dag per år, just idag, får vanligt folk besöka kungliga familjens tempel! Jag fixar en tuk-tuk!
Strax puttrar mopedtaxin iväg med oss genom stan i den sjudande trafiken. Framme möter en elegant herre. Jag jobbar åt kungliga ministeriet, säger han, vem har berättat? Och var kommer ni ifrån? Aha, Sweden, good! Hans skjorta är bländande vit, byxorna eleganta, de svarta skorna skiner. Vi är som vi är. Att ni inte kom i morse, säger han, då var det fest. Kungligt besök, blåsorkester, förplägnad, mycket folk!
Har ni kung i Sverige? undrar han. Sen ringer mobilen. Han lyser upp. Min fru är väldigt glad idag för jag har köpt henne smycken, berättar han och visar kort på lilla dottern. Ni har tur påpekar han, en dag vart trettiotredje år, just idag, kan vanligt folk handla direkt från kungliga smyckesfabriken!
Går sedan runt och guidar oss i tempelgården, pekar då och då mot det som blänker mest, lånar min kamera och säger: Ställ er där! One, two, three, klick!
Jag har varit munk, berättar han, samt visar upp händerna och dess betydelse enligt buddismen, finger för finger. Vänster hand: Jord, eld, vatten, vind samt den mörka själen. Höger hand: Älska dig själv (sköt om dig väl). Älska din familj. Älska dina vänner. Älska ditt land. Älska alla människor i världen, för vi är världen!
När mobilen ringer igen dämpas rösten. Chefen, en vemodig man, dyker strax upp och skickar iväg den livlige. Min far var ambassadör i Sverige, berättar han, jag har besökt Stockholm tio gånger. Tittar sen på guldhjärtat jag bär i en kedja runt halsen och säger: Du har en fattig man. Min fru har just köpt smycken för 800.000 bath, endast idag får vanligt folk handla, vilka ädelstenar gillar du bäst?
Nähädu, tänker jag. Allt blir plötsligt alltför uppenbart. En taxi vinkas fram. Vi kan väl i alla fall åka iväg och titta, tycker mannen.
Var försiktiga, hade turistpolisen manat, håll i plånböckerna. På väg till smyckesfabriken betalar vi resan själv. På väg därifrån åker vi i kungliga ministeriets bil.