Att gå genom häggdoft för andra sommarn i rad och inte vara ensam. Vara på väg hem mot samma hem och hålla mannen i handen. Ha någon att somna med, vakna med och vara med. En som står stabil i alla mina väder. Hur kunde du veta att vi passade ihop? brukar jag undra. Och svaret: Man ska följa sina instinkter. I vår ålder blir det inte barn, men barnbarn blev det, dubbla. Med barnbarn får man chans att leka, springa och jaga och brotta ner åttaåringen till exempel. - Och annars? undrade en släkting i telefonen. - Hoppat på studsmatta, sa jag. - Du?!! sa hon. Och VARFÖR det? - För att lillasystern sa: Hoppa med mej farmor! Och hon är bara två! Samma vecka var det kalas åt ett annat håll. Efter fyraårstårtan reste sig de små och stora männen. Det gällde studsmattemontering. Lättare än när vi skulle sätta ihop grillen, sa en. Hoppa med oss! sa smågrabbarna. Luften svirrade av hopp och skratt. Över gårdsplanen kom katten smygande. Fd feg fönsterbräde-spanare, numera stallkatt. I går kväll satt han sida vid sida med gamle stallchefen, berättar nya matten, det såg ut som om de hade en gemensam spaning. Den första tiden blev han ett streck mot stallet när vi ville klappa. Ska jag flyttas nu igen? I dag går han runt vår bil och nosar. Sen blottar han sin mage, gör sig lång, startar motorn i magen, klia mig mera, åh, ännu mer. Här är mitt nya liv, kurrar han, jag har till och fått en sambo av samma sort som jag, ni kanske har mött honom? Förra sommarn hände det att vi tog båten Stella Marina till Klubbviken och gick till baksidan av ön medan solen öste ljus över sanddynerna och lärkan drillande föll ur det blå. En eftermiddag på väg hem fick vi sällskap av ett par småtjejer. Vi sitter med dom, sa de till sina vuxna och slog sig ner mittemot. Jag är fem, berättade den ena. Tre, sa den andra. Vi märkte blickarna; hm, glada fast dom är lite gamla! - Är du mamma? undrade treåringen. - Jo, sa jag. Och farmor. - Och vad är du? undrade femåringen. - Morfar, sa mannen och ... Han hann inte säga ordet bonusfarfar innan femåringen häpet avbröt. - Men vad gör ni då här? Tillsammans? Väninnan i Västerbottens inland meddelade just per telefon: Hädanefter ska jag bara gå på barnkalas. På vuxenkalas får man bara höra tråkigheter.
