I vinter blir nog sista gången vi åker till Australien, sa vännerna i somras. Vi förväntar oss att ni kommer och hälsar på!
– Vore kul, tyckte mannen.
– Om jag inte haft den där hjärnblödningen, sa jag och slog bort tanken.
Måste sova som vanligt. Och sova sittande har jag aldrig kunnat.
– Du är orolig, sa vännerna.
Sen pratade vi inte mer om den saken. Just då. Varför utsätta sig? Vad ska jag till andra sidan klotet att göra? Efter några månader är de ju hemma igen. Och även om chefen för hjärnkontoret de senaste åren lutat sig tillbaka, vad vet man?
Hela hösten var det till och ifrån, ja och nej, plus och minus. Onödigt dyrt och onödigt långt. Hellre då en vecka i Rom, sa jag och vi åkte iväg.
– Ni kommer väl, påminde vännerna när vi kom hem, vi har bokat, har ni?
Går till resebyrån. Sitter där. Valet och kvalet, åh vad det tynger. Men flickans fingrar flyger lätt över tangenterna. Valmöjligheter öppnar sig och stängs. Bekvämast tänkbara måste det bli.
Har man gjort lumpen kan man somna var som helst, brukar mannen säga. Själv har jag fött två barn. När förste sonen var på väg kom en trötthetsattack alldeles i början. Minns ännu den stora förvåningen. Nästan somna fast jag sitter?! Ryckte till framför TV:n och blev klarvaken. Sen dess har det aldrig hänt.
– Behöver du verkligen ligga för att sova, undrar mannen när vi sitter framför flickan på resebyrån.
– Ja.
– Men tänk om du inte somnar ändå?
– Du får gärna åka själv om du vill.
– Det finns en variant med fotstöd och bra lutning, föreslår flickan och knappar vidare. Vi går hem och tänker på saken. En vän kommer med råd.
– Om ni ändå flyger så långt, säger han, borde ni ta en sväng till Nya Zeeland med.
Vi pratar med folk som är vana vid långflyg.
– När jag känt att jag hållit på att dra iväg har jag fått syrgas, säger en.
– Ibland flera tuber, påminner hans fru.
Själv börjar jag tänka på det där med strålningen från rymden. Direkt på hjärnan, mot själva ärret.
Vi har en gubbe här i samhället som är inne på det spåret, berättar väninnan från det inre av Västerbotten, han går alltid omkring med hatt, det kanske vore något?