Lyhört: Inför det nya

- Va? Äta granskott? - Nyttigt och gott, smakar lite citron. Fast blir dom för gamla, då smakar dom bara gran. Det är trettondag och vi har nio av våra närmaste på en glad middag, den yngsta är snart två och ett halvt, hon hjälper till att duka av. Den äldsta blir nittioett i år. Morgonen därpå är det minus tjugoåtta utanför våra fönster och buskarna står stelfrusna, men fågelvingar svirrar oavbrutet mot fröautomaten. Att överleva eller inte, det handlar om sekundsnabba stopp. Jag nyper mig ett granskott och kommenterar tidningens Familjenytt. - Det verkar gå en gräns vid hundra. - Hemma fanns en gumma som blev hundrafyra, berättar mannen. Hon hade vuxit upp i en jordkula med getterna. - Fanns det jordkulor i Sverige? - Dom grävde sig en. År tjugohundratio sitter vi bekvämt centralvärmda framför våra datorer. Det första jag har lärt mig i år har handlat om granskott och om några dar åker granen ut. - Men vi borde klara oss, säger jag, vi som vuxit upp med utedass, burit ved och vatten och skött småsyskon när vi var små. Och du med farfarn som blev nittio och jag som redan råkat ut för min svaga punkt. Och fått en ny mening. Det mest omvälvande sker oväntat men tankens kraft är stor. En kompis brukar notera vad hon vill ska hända under året som kommer. Det styr upp tillvaron och fokuserar på vad som känns viktigt, säger hon. När ens innersta önskningar uppfylls, brukar det bli lyckat. Inför nyåret fick hon till fjorton punkter. - Jag har bara två, kommenterar väninnan från Malå. Punkt 1. Barcelona. Punkt 2. Få hit en elektriker, om jag så ska kidnappa honom. Dagen därpå ringer telefonen. - Vet du vad som hände? säger hon, i morse hörde elektrikern av sig. Får vi komma, sa han, och som tur var hade jag jobb åt båda. Så nu är det bara Barcelona kvar! Tankens kraft är stor, man måste vara försiktig.

Lyhört: Inför det nya

Julgranen är fortfarande elegant, skryter jag, den har midja. Och skjuter skott! - Snart kan ni äta dom, säger en som vet.