Löv har blåst från grenarna här hemma medan livet snurrat. För att inte tala om avfuktaren. Hur lång tid kan det ta för ett flytspackel att torka? Men den som får ett mail från Rom som säger att jodå, ni får nr 128, det mest romantiska rummet i vårt hotell, det enda med terrass, den tål byggtorkens dånande bättre. Till Italien behövs inget pass, men utan kan det bli svårt att åka hem, sa tjejen på Arlanda. Jag ser inget skäl till att dom skulle vilja behålla mig, svarade mannen medan han drog upp våra ur bröstfickan. Fyra timmar senare stod vi på Fiumicino flygplats utanför Rom och spanade längs ett bagageband. När kommer väskan? Där borta eller? Nä, fel väska. Kolla om det är rätt band? Jo. Det tar en timme. Sen iväg mot den snabba limousintjänst som har beställts och betalats därhemma. Sätt er där borta, pekar kvinnan från sitt lilla kontor och går regelbundet för att hämta utvalda från namnlistan, vilken hanteras med hjälp av sax och tejp. Hade det här varit i Sverige, säger mannen då och då. Hade vi inte betalat i förväg, påpekar jag. Snart har ännu en timme runnit iväg, Snart är det bara vi kvar. En kille med ett märkligt paket återvände efter en stund, varför? Limousinen visar sig vara en skramlande minibuss. Killen med paketet (en hopfällbar cykel) stiger av först, sen är det vi. Där! säger chauffören och pekar i mörkret mot en gammal port med smidda handtag innan minibussen studsar vidare över kullerstenarna. Hästar i fyrspann skulle kunna dra in genom porten men hur får man den att öppna sig? Med simsalabim? Ensam hade jag stått där än. För att upptäcka miniskylten på höger sida om jätteporten samt nå till hotellets namn och ringklocka på den vänstra krävs mannens längd. Klick, säger det och sen blir det att kånka bagaget uppför alla trappor då hissen står. Men snart, andas jag, kära rum 128, nu! Killen i receptionen är en sol men ger oss nyckeln till 125:an. Vid frukosten dagen därpå går hotellets manager fram till ett annat par. Ni får byta rum, säger han vänligt, vi har problem med rörmokeriet. Och lovar: Det blir en uppgradering. I 125:an samlar vi ihop vårt bagage för transport till 128:an. Utan misstag går man miste om mycket, till exempel en italiensk problemlösning.
