Om du slår in blomman packar jag varorna klart, säger mannen vid storköpskassan en dag som närmar sig jul.
- Okey, svarar jag och går iväg med den röda azalean i händerna.
Vi stod länge och valde, ska på adventskaffe hos grannarna om en stund. Undrar om de gillar azaleor? Normalt brukar de få en amaryllis, men den kanske inte hinner slå ut. Snart lämnar de vintern för att cykla omkring i solen på Cypern.
Innan mannen tog över packandet hade jag redan fyllt tre kassar. Ungefär lika många återstår. År Noll ska Jesusbarnet snart födas i ett stall i Betlehem, i dåvarande Romarriket. Kejsaren kommer inte att bli glad. Tack och lov är det varmt.
2010 år senare i en vinterklädd stad långt i norr är det kö vid alla kassor. Något tycks alltid saknas, även om allt redan finns därhemma. Den som öppnar skafferiets dörr kan få för sig att nödår väntas. Det händer att mitt lilla kylskåp öppnar sig själv och häller ut överflödet.
Under kylen finns en liten frys. Har du bara den? Jag kan ta hit mitt frysskåp, sa mannen när han kom. Onödigt, tyckte jag. Men det var det inte.
Och nu står man här vid inslagningsdisken, böjer sig ner och grabbar tag i några reklamblad. Ute är mörkt och minus arton. En bit ifrån står en pojke, kanske nio och håller i ett blöjpaket, han tycks vänta på någon. Hans hy är gjord för att tåla sol. Ungefär som Jesusbarnets, kan jag tänka mig.
Jag viker reklambladen runt azalean och tejpar noggrant. Hela tiden känner jag pojkens undrande blick. Ler mot honom och då vågar han fråga: Varför har du papper runt blomman?
Medan jag förklarar blir mannen klar med sitt packande liksom pojkens pappa. Vi nickar åt varandra, deras ögon har sett mycket som vi har sluppit. Vår vagn slirar i snön på väg mot bilen. Grabben med blöjpaketet och hans pappa har inte mycket i händerna, ändå är de minst fyra i familjen. Försiktigt tar de sig fram på det ovana underlaget.
Vi är många här uppe i norr som planerar en resa inför 2011. Och det bästa av allt, när vi kommer hem finns det kvar, allt som är vårt.