Nu blev det tomt. - Jaaa. Sonen från södern och hans tjej har just backat ut bilen och kört iväg. Kramar och vink, vink. Den senaste tiden har vi knappt varit färre än sex vid matbordet. Hur ska vi klara oss nu? Ringa och bjuda vännerna? Så barnbarnen deras hinner med Trolltjärn även i år! Lyfter telefonen. Äsch. De skulle till Saltoluokta i morgon hela gänget. Men på tisdag kanske? Vilken dag är det i dag egentligen? Det har varit helg då och då i veckor. Finns tisdagarna kvar? Regnet störtade mot taket i natt. I morse bröts molntäcket upp. Det varma och det kalla har krockat flera gånger den här sommarn och då blir det som det blir, buller och bång. Efteråt öppnar man dörren och känner efter: Vem vann? - Jag tror jag tar mig an fläkten, säger mannen. Strax därpå kommer han in i mitt rum: Nu ska jag såga, vill du ha en hörselkåpa? Sen sätter han den på mig och går tillbaka ut i köket för att förbereda monterandet av en fläkt med tyst teknologi som blev över sedan hans dotter bytt kök. Min gamla är bara tre och funkar fint för övrigt. Sonen i norr köpte den akut och utan kommentar sen jag helt hastigt sprungit ut och lämnat smöret på spisen. Mycket hände helt hastigt den hösten och vid nyår kom hjärnblödningen. Jaha, tänkte jag, det var detta. Men det var det inte. Tvärtom. Det är enkelt, påstår mannen när det gäller livsavgörande val, man ska lita på första känslan. Det är inte så enkelt, brukar han säga när det gäller sånt som att byta en fläkt. Cyklar in till stan och varmluften kommer farande igen. Drar upp mobilen ur väskan: Det var i morgon ni skulle åka, eller hur? Passar det om ni kommer ikväll? Jodå, innan maten simmar vi över Trolltjärn hela gänget. Nog är det fint, säger vännen och vi blir sex vid bordet igen. Bäst passa på! För vad vet man om tisdagarna? Finns de? Och sommarn? Byta fläkt hinner bli gjort en annan dag. Inte i morgon dock. Nyss anlände ett glatt besked, det blir som helg igen! Älsklingspojken kommer, tar kompisen med sig. Och simfenorna.
